FESTEN. Varning för namedropping!

Efter måndagens program var det ett par timmars uppehåll före middagen. Pelle och jag fördrev tiden på ett café tillsammans med ett par immiga ölglas. Vi pratade om liv och död. Mest död. Blev ganska deprimerade efter en stund faktiskt. Sedan fick vi sällskap av Papa Dee. Nåja. Sällskap och sällskap… han slog sig i alla fall ner på samma hak som oss tillsammans med sin flickvän.

På väg mot Hasselbacken ett par timmar senare träffade vi en raskt marscherande Gunnar R. Johansson, iklädd Expressenväska. Han gick åt fel håll. Efter att ha upplyst oss om var Telias VIP-rum fanns någonstans drog han stressat vidare med löfte om att komma tillbaka senare. Men det gjorde han inte. Nåväl, vi träffade vår arbetskamrat Elisabet och begav oss mot Telias tillhåll inne på Cirkus. Gitta hade mycket omtänksamt bjudit in oss. Det var naturligtvis henne vi ville träffa och tala om hur mycket vi gillade Gulasidorna.se som var nominerad, och också vann, klassen Bästa tekniska lösning. Att Telia bjöd både på mat och alkoholhaltiga drycker var bara bonus. Vi hade dock inte så mycket tid på oss eftersom vi hade bokat in oss på SIME-middagen. Tyvärr. Telia-rummet var nämligen mycket trevligt. Gott om mat, dryck och trevliga människor. Och SIME-middagen får nog betraktas som en flopp. För 380 kronor plus moms var vi fler som hade förväntat oss en hyfsad trerättersmiddag och ett par glas vin till det. Kanske något tal också eller åtminstone ett Välkommen till bords. Men ack vad vi bedrog oss. Buffé och ett (1!) glas vin blev det. Pelle blev kinkig och ville gå tillbaka till Telia före kaffet. Men det fick han inte. Efter kaffet gick vi dit och Pelle blev glad igen.

Kvällens stora händelse var naturligtvis prisutdelningen som sköttes av Papa Dee och Thomas Gylling. Petras Dobedo var nominerad i två klasser, Entertainment och Design. Den första klassen vann de och jublet lyfte nästan kupoltaket när hela Beedo-gänget intog scenen. Designpriset missade de men fick i stället Juryns stora pris, och det var inte fy skam. Men den gången orkade Petra inte stolpa ner för alla trappor utan nöjde sig med att jubla från sin plats nästan högst upp på läktaren. Resumé presenterar alla pristagarna. Petra står längst till höger på bilden, iklädd sitt för dagen inköpta snygga svarta fodral och höga (metervara?) snörskor. En klass blev utan pristagare, nämligen Årets producent. Juryns ordförande, tillika Trafiks listpappa, Erik Hörnfeldt förklarade det med att det var så många bra bidrag att de inte kunde komma överens om en vinnare. Resumé antyder stridigheter i juryn och det låter väl troligt.

Sen var det dags för paaarty. Årets party. Årets party? Njaej… det är kanske att ta i en smula. Mycket folk var det i och för sig och spriten tog slut i baren men ändå. Ja, du läste rätt. Spriten tog slut i baren! Ska det verkligen vara så? Pelle, Elisabeth och jag parkerade oss direkt vid ett bord bredvid ingången och där serverades vi folk hela kvällen. De kom till oss, gick sin väg och sen kom det nya människor. Mycket praktiskt.

Trafiktröjor är bra. Då ser man direkt att det är någon man kanske borde känna. Gustaf Ridderstolpe hade sin Trafiktröja på sig. Och ett antal öl i sig. Det var lite synd om honom. Varje gång han gick till baren köpte han öl åt sina kamrater från Information Highway men han lyckades aldrig hitta dem. Och det är ju dumt att låta ölen bli avslagen. K, som jag av hänsyn till hans ringa ålder låter vara anonym, blev nesligen ansatt av en äldre dam på dansgolvet. Hon var minst sagt rak med sitt budskap - hon ville ha en karl och hon ville ha det nu. Men det ville inte den minst sagt chockade K. "Hon kunde ju vara min morsa!"

Otto Dandenell på Beedo visade sig vara mannen som jag förundrats över sedan prisutdelningen. Iförd motorcykelmössa, röd tröja med stora färgglada blommor och en lång kjol dansade han glatt hela kvällen. På en spaningstur i trakterna av Teliarummet (nej, det var fortfarande låst) såg jag en bekant. Trodde jag. Men det var Christer Sturmark och honom har jag bara sett på TV, ju. Wiktor Södersten hade fläta och fula solglasögon men inga kex i munnen så vitt jag kunde se. Anders hade klippt sig och jag såg ingen från Netch. Petra var sprudlande glad. Naturligtvis. Och i stället för att följa med hem som hon tänkt bestämde hon sig för att parta hela natten. Det gjorde hon rätt i!

Jenny var snygg och glad som alltid och det märktes inte alls att hon fått ett champagneglas över sig. Roger råkade hälla ut ett ölglas över vårt bord det första han gjorde och Guffe kände jag inte igen först. Jag har inte sett honom med mössa och utan White Russian-glas förut. Magnus Bodin hade varit med i teknikjuryn och nöjd med sitt arbete bjöd han på sitt partytrick igen. En spik i näsan, varsågod och skölj. Elisabet såg äcklad ut. Länge. Hon föreslog att hon i stället skulle stoppa spiken i munnen. Men jag tyckte inte det var en god idé med tanke på var den nyss hade varit. Paaarty!

Jag funderade en del över var de raggat upp barpersonalen någonstans. Jag försökte beställa från en kvinna som uppenbarligen var helt sysslolös medan hennes manliga kollega hade fullt upp. Men hon kunde inte komma till mig utan visade med gester att jag vackert fick tränga mig runt alla människor och gå till henne. Hon kanske var faststpikad i golvet. Vad vet jag? I alla fall trasslade jag mig bort till henne och sa att jag ville ha en drink. "Nää", svarade hon. Lätt förvånad över svaret envisades jag med min beställning. "Jo, jag vill faktiskt ha en drink." Då berättade hon att spriten var slut. Det fanns bara whisky kvar. Så jag tog en öl i stället och sen åkte jag hem.

Å på dagen vare föredrag...

Marina Walström