Vad hände egentligen med alla rop om det smarta hemmet? Utvecklingen stannade av när IT-raset tog fart och intresset verkar inte vara särskilt stort bland utvecklarna längre.

Mig kan det kvitta. Visst skulle det vara bra om kylen ringde och talade om att mjölken var slut. Ännu bättre skulle vara om den sparkade iväg sonen till affären. Att ha kylen uppkopplad till affären för att hela tiden kunna komplettera matvarulagret är inte heller något som passar min lilla familj. En liter mjölk varannan dag och en ost i veckan kan vi gå och handla själva. Och när vi ändå är i affären så passar vi på och fylla på med annat som behövs men som håller sig lite längre. Som ketchup och makaroner.

Men det kanske bara är jag som är lite rektionär av mig. Bara för att jag inser att jag aldrig kommer att ha råd med en surfande kyl, så gör jag mitt bästa för att dra ett löjets skimmer över kylskåpsutvecklingens tappra pionjärer.

För att ta reda på vad som egentligen menas med smarta hem tog jag en tur till sajten med just det namnet, smartahem.com. Döm om min förvåning när det första jag ser är en beskrivning av Zanussis Live-In - "ett gränssnitt mellan användare och hushållsapparater som möjliggör styrning av olika funktioner i köket".

Det ÄR verkligen programmeringsbara kylskåp de utvecklar! Ett kylskåp som bildar nätverk med övrig maskinell utrustning i hemmet. Bland finesserna i systemet nämns att om man talar om när tvätten ska vara färdig eller kycklingen klar så räknar maskinerna själva ut när de måste starta. Hur smart måste man inte vara för att klara det?

Fler finesser: "Maskinernas status syns på skärmen via ett antal 'smiles'. En glad figur när allt står rätt till och en ledsen när något är fel." Ja, det verkar ju logiskt. Det vore synnerligen dumt om det var tvärtom.

Skärmen kan också - förstås - användas till mer än hushållsfunktioner. Man kan titta på tv och lyssna på radio eller cd. Och självklart går det även att använda skärmen för att surfa på nätet. Läsa Aftonbladet medan potatisen kokar, kanske?

För mig känns det fortfarande som om man inte satsar på rätt grejer. Jag är inte imponerad. Var är apparaten som kan se till så att strumporna inte förlorar sin make tvättmaskinen? Roboten som kontinuerligt forslar bort alla åtta olika sopsorteringspåsar till därför avsedda utrymmen? Tekniken som sätter på full värme i sovrummet fem minuter innan klockan ringer?

För att inte tala om den automatiska diskmaskinsurplockaren, tvättsorteraren och matlagaren. Möjligtvis finns en ljusning i sikte. Flera forskare tror nämligen på ett genombrott om sisådär tio år för servicerobotar som kan stryka kläder, skura golv och plocka upp saker. En sån vill jag ha! Nu.

Marina Walström
publicerad i Plaza Kvinna nr 2, 2002