Udda, roliga, spännande prylar. Är de dessutom elektroniska så är det ännu bättre. När lyckoruset efter det senaste förvärvet börjat klinga av, går jag i spänd förväntan över vad nästa måste-ha-grej ska bli. Det är lite av tjusningen med att vara prylgalen. Man vet aldrig i vilken form lyckan kommer nästa gång.

För min del ökar inte mängden lycka i direkt förhållande till antal spenderade kronor. Jag kan bli glad också för småsaker, även om chanserna för ett högt lyckobetyg naturligvis ökar i förhållande till nedlagda kronor. Min batteridrivna Aerolatte kostade ett par hundralappar och den gillar jag fortfarande skarpt. Jag använder den visserligen inte till att vispa kaffemjölken med, men den är rackarns snygg där den står och blänker på köksbänken.

Juicepressen och glassmaskinen har förpassats till ett skåp. Enhandssymaskinen Handystitch ligger på en hylla. Jag lärde mig aldrig vilket håll den sydde åt så mina sömnadsförsök slutade bara med blodvite när fingrarna syddes fast i maskinen.

Den svindyra DVD-spelaren med inbyggd skärm är inkopplad till TV:n. Den skulle jag ha med mig på tåget var det tänkt. Jag skulle sitta och glassa och titta på film för att bräcka kostymsnubbarna som alltid låtsasjobbar på sina datorer. Men batteripacket är större än själva spelaren. Det väger kilon och gör att det behändiga formatet bara är behändigt endast om man har tillgång till två hål i väggen. Och det har man dessvärre inte så ofta på vanliga tåg.

Fickdatorer har blivit var mans egendom och visst är de bra. Bra prylar! Min Palmpilot fick stryka på foten för den betydligt vassare iPaqen. Med färgskärm och massa minne. Den kan spela MP3:or, man kan titta på film och koppla upp sig mot Internet. Jag älskade den villkorslöst från första ögonkastet. Efter ett par månader gick skärmen sönder och min lilla älskling skickades till farbror iPaq-doktorn i Holland. Jag var så stolt över att jag hade varit duktig och tagit backup på alla kontakter som jag skrivit in och allt som var inbokat i kalendern. Och så fick jag tillbaka en helt ny iPaq, med en annan version av operativsystem! Den sparade informationen gick inte att öppna alls. Då blev jag sur och iPaqen tappade sin favoritposition i mitt hjärta. Den platsen har bubbelbadkaret tagit över.

Visst är det bra med fickalmanackor. Men jag saknar faktiskt möjligheten att bläddra som man gör i en analog almanacka. Man får inte alls samma överblick i maskinen. Det går också betydligt snabbare att skriva nya möten på papper. Väldigt mycket snabbare, faktiskt. Men tala inte om för någon att jag sagt det…

Marina Walström
publicerad i Plaza Kvinna nr 11, 2001