Jag är beroende av mail. Det första jag gör när jag stiger upp är att kolla mailen. Det sista jag gör innan jag går och lägger mig likaså. Kollar mailen. Det är svårt att förklara för folk som inte förstår.

I min mailbox trillar det in mellan 300 och 900 mail om dagen. Till största delen kommer de från mailinglistor. Jag skummar igenom de flesta, såvida de inte har rubriker i stil med "sql <-> ldap" eller något annat till synes alltför tråk-tekniskt.

Dem hoppar jag med fördel över. Ett problem är dock att mailrubriken ofta förblir densamma även om diskussionen har tagit en helt annan riktning. Mailet ifråga kan innehålla i princip vad som helst. Allt från lunchinvitationer till diskussioner om huruvida analsex är att rekommendera eller ej.

Mailinglistor lever sitt eget liv. Senast jag räknade var jag med i 22 olika listor, sinsemellan helt olika men ändå med många gemensamma nämnare.

Människorna. Det är dem det handlar om. En mailinglista blir varken mer eller mindre än vad deltagarna gör den till. Några är temalistor där diskussionerna ska hålla sig kring givna ämnen. Andra är privata listor, endast för inbjudna, som kan handla om precis vad som helst. På branschlistor kan man få snabba svar på tekniska frågor, något som är mycket värt när man fastnat med näsan i nätverkskortet.

Listor är en källa till kunskap. Inte alltid den mest värdefulla och nyttiga kunskapen krasst ekonomiskt, men ändå. Det finns ju andra värden här i livet. Jag fick nyligen upp ögonen för haiku tack vare en mailinglista som egentligen handlar om något helt annat. Haiku är en versform som går ut på att fördela sjutton stavelser på tre rader med fem, sju respektive fem stavelser. Så nu förs debatterna på den listan till viss del på haiku.

Jag upphör aldrig att förvånas över mailinglistors inverkan på människor. Man kan reta upp sig så på andras skriverier att man blir ovänner för livet. Å andra sidan kan man fatta tycke för en person enbart av att läsa hans eller hennes mail. Som att finna en tvillingsjäl där man minst anade det. Så kan det nämligen också vara. I sanning fascinerande.

Vi mailinglistefreaks har också ett berättigande. Vi vill inte behöva förklara och försvara oss hela tiden. Och be oss inte att skaffa ett liv.

Det har vi redan.

Även om det till stor del utspelar sig online så träffas vi i verkligheten också. Nätlivet utarmar inte, utan berikar, det så kallade "riktiga" livet. För det är alltid lika spännande att möta människan bakom snabel-a-adressen.

Marina Walström
publicerad i Aftonbladets IT-bilaga, 1999-07-20