Ska man leva efter stjärnorna har man ett himla sjå. Antingen så har man redan bestämt sig för vilken av alla läror man ska tro på, eller så får man shoppa runt lite varje dag och välja det som känns bäst för stunden.

Vi är ganska många som läser horoskop dagligen utan att för den skull påstå att vi tror på det. Men om det någon dag förutspås lycka och en liten tipsvinst så skadar det ju inte att lämna in en rad, eller hur? Jag menar... utan spel är det ju garanterat omöjligt att vinna. Och man vet ju aldrig.

Jag är vanligtvis en försiktig general. Vill helst inte uttala mig tvärsäkert om någonting alls, eftersom jag vet att det alltid finns flera sidor av samma mynt. Och har man inte alla fakta kan man inte veta med säkerhet. Alltså kan jag visserligen ha en åsikt, men jag kan inte VETA säkert. Så känner jag också inför astrologi, new age och för den skull också religion. Gud kanske liknar Cyndee Peters och jag kommer möjligtvis att återuppstå som en böngrodd. Vad vet jag?

Vågar lär ha fullt upp med att väga för och nackdelar, så att ett beslut blir svårt att ta. Javisst, så är det. Precis så! Eller kanske inte. Jag måste nog fundera på det en stund.

Jag vill gärna ha alla dörrar öppna. Så jag läser med nyfikenhet horoskop från när och fjärran. Nickar instämmande till det som verkar bra och rycker på axlarna poch nonchalerar det som är mindre fördelaktigt.

Det räcker inte längre att veta sitt stjärntecken. Jag är inte bara våg - jag är också tupp enligt det kinesiska horoskopet. Jag bör också veta att mitt galaktiska namn är Röd Resonant Orm. Och enligt de gamla Aztekernas läror är jag Regn och såsom en regn-människa borde jag ha god hand med pengar. Men det har jag inte.

Vän av ordning undrar säkert om det över huvud taget finns någon poäng i denna text? Kanske är det så enkelt som att man inte kan lämna över allt ansvar över vad som händer på någon annan, i vissa fall "högre" makt. Det är att göra det alltför enkelt för sig.

Till syvende och sist är det trots allt du och jag som får ta konsekvenserna av vårt handlande - oavsett om vi väljer att göra en sak eller att avstå från en annan. Att rycka på axlarna och mumla något om att låta ödet ha sin gång är fegt. Det är bra mycket tuffare att spjärna emot och ta kontroll.

Ta ödet i egna händer, knyckla till honom rejält och släng honom i närmaste papperskorg.

Marina Walström
publicerad i Plaza Kvinna nr 9, 2001