Helena har gett ut tre böcker och är mitt uppe i arbetet med den fjärde. Men hur kom det sig att hon bestämde sig för att bli författare?

Innan jag började skriva fanns jag inte. Jag tyckte att mina tankar, upplevelser och känslor inte räknades, att världen omkring mig var luddig och vag. Mitt liv hade ingenting med mig att göra. Det var som om jag gick bredvid, som om jag inte fick tag i verkligheten, som om världen inte tillhörde mig.

Jag tyckte alltid att människor i filmer och böcker var verkligare än jag var och därför tänkte jag att jag ville bli en sådan: en romanfigur. Jag tänkte att om jag börjar skriva om mig själv så kommer jag att finnas i en bok, jag kommer att bli någon som har form och konturer, jag kommer att träda fram där på sidorna, svart på vitt. Och jag kommer att finnas till på mina egna villkor, eftersom det är jag som skriver, på mitt eget sätt. Det hade ingenting med självbiografi att göra, för en självbiografi förutsätter att man har ett liv att berätta om. Det hade inte jag.

Det jag gjorde var snarare att jag skapade mig själv. Jag tog tag i de bitar jag hade - tankar, minnen, drömmar, fantasier, anteckningar, dagböcker, brev och dikter - och satte ihop dem till någonting: en egen sanning, en bild av mitt liv. Huvudpersonen i min första bok heter Cecilia - det kommer av det latinska ordet för blind. Hon har samlat ihop 29 speglar, 29 skärvor från ett splittrat liv, och i dem börjar hon så småningom få syn på sig själv.

Jag hade ingen tanke på att "bli författare" när jag började skriva. Det var först när jag fick recensionerna på min första bok och recensenterna talade om "debut" och "början på ett författarskap" som jag tänkte att "jaså, ja, man kan ju skriva fler böcker också". Så samtidigt som jag skapade en identitet åt mig genom att skriva så har skrivandet givit mig en identitet som författare. Jag har insett hur otroligt svårt det är att skriva böcker och hur mycket det finns att göra och utforska inom litteraturen, så nu för tiden försöker jag att "bli en bra författare".

Just nu skriver jag på min fjärde bok. Den handlar om precis samma sak som de tre andra, det vill säga om en kvinna som har svårt att hitta sin plats i världen. Jag kommer förmodligen aldrig att skriva om något annat, för jag tycker fortfarande att det är viktigt att berätta om hur det kan gå när man hamnar vid sidan av sig själv, när man har blivit fråntagen sitt eget liv. Jag tror inte att jag är ensam om att ha lidit av det, jag tror att många människor blir tvungna att ge upp sig själva, på olika sätt och i olika hög grad och av olika anledningar.

"Att inte vara någon annan än dig själv i en värld som dag och natt gör sitt bästa för att förvandla dig till alla andra, innebär att utkämpa den svåraste strid som en människa kan utkämpa, och aldrig sluta att slåss."
e.e. cummings

Helena Looft

[an error occurred while processing this directive]