Anton Axel Renfors hade bråttom ut i livet. Vattnet gick redan efter 23 veckor och mamma Ingrid tillbringade sju veckor i sängläge innan Anton till slut sa ifrån. Han sparkade ut en fot och kom till världen genom akut kejsarsnitt, tio veckor för tidigt.

Hans berättelse och många andras hittar du på mamma Ingrid Renfors hemsidor. Hon har lagt ner många timmars arbete på att dokumentera sin upplevelse och andras. Varför?
- Det är sant att jag lagt ned "några" timmar på hemsidan vid det här laget. Det finns flera anledningar. Dels vill jag hjälpa andra som hamnar i en liknande situation, och dels så känner jag ett behov av att jobba med de här frågorna.

Ingrid sköter sina webbsidor på kvällar och nätter, som så många andra av oss hemsidessnickrare.
- Jag har också under det här året insett att jag hamnat i den här situationen i en unik tidsperiod. Dels finns det bra medicinska möjligheter, de senaste åren har man gjort stora framsteg inom medicinen när det gäller för tidigt födda. Dels så har det ännu inte dykt upp särskilt många hemsidor på internet om det här än. Internationellt är det kanske uppe i några hundra, men i december förra året kunde jag bara hitta ett tjugotal. Svenska sidor kan man enkelt räkna ihop till under tio stycken, men det är säkert många på gång. Jag tror att många söker information på Internet men inte hittar någon. De som får barn för tidigt drabbas för det mesta av det som en blixt från klar himmel, och vet inte var de ska vända sig. Det går inte att förbereda sig, för man hoppas och tror in i det längsta att man ska vara en av de lyckliga, "normala" mammorna.

Mammor i allmänhet har ofta ett stort behov av att prata om sina upplevelser. För mammor med komplikationer i samband med graviditet och förlossning är behovet ännu större.
- Ja, behovet är enormt, men det är svårt att hitta mammor som har samma erfarenheter. Den tid man tillbringar med barnet på Neonatalavdelningen är så kaotisk i övrigt, så man pratar bara i stort sett bara med "kuvösgrannarna".

Ingrid har startat Webringen Vi För Tidiga.
- Det som egentligen gjorde att jag fick kicken att starta webringen var att jag fick kontakt med en tjej i Arjeplog som fått ett barn i 23:e veckan som överlevde. Hon hade letat på internet utan att hitta något.
Hon gjorde säkert samma misstag som jag gjorde i början - jag sökte bara på svenska. Det är inte heller lätt att veta att kuvös heter "incubator" eller att ett för tidigt fött barn på engelska populärt kallas för "preemie". Så jag tänkte att om man knyter ihop det lilla som finns på svenska så ökar chansen att man hittar någon av sidorna som finns.

Många kontakter med andra mammor i samma situation har det blivit och Ingrid har också fungerat som stöd åt flera av dem.
Det är svårt att läsa berättelserna utan att bli berörd.
Eftersom det är verkliga berättelser så slutar tyvärr inte alla lyckligt. Men för den familj som drabbas av en för tidig födsel, oavsett hur utgången blir, kan det ge tröst att läsa andras berättelser. Skriver man sedan om sin egen förlossning bearbetar man sina upplevelser på ett sätt som man förmodligen har stor nytta av i framtiden.

Ingrid har fått en hel del positiv respons från människor som berörts av det de läst, och har själv ägnat många timmar med tårar i ögonen framför PC:n när hon läst andras hemsidor och mail. Ibland är det bara meningen att barnen ska leva, ibland inte.
- Jag förstår inte hur Anton kan ha klarat sig så här bra, ibland bara ligger jag med tårar i ögonen och ser honom andas lugnt i sömnen, och förundras över att han finns!

Föräldraföreningen för Prematurfödda Barn har som sin viktigaste uppgift att hjälpa och stödja familjer som fått för tidigt födda barn.