|
Det är klart att jag ville ställa ut min kattuppfödnings förstfödda yngling för att se hur han "blev". Naturligtvis var hela kullen underbar, men är de rastypiska? Mazarin skulle upp till bevis.
Det tog ett tag att komma till skott. Jag trodde länge att utställningsdebuten skulle ske i Örebro i januari. Jag hade dock inte tänkt på att anmälningstiden går ut långt före utställningen, så när jag började leta efter hur man anmäler sig var det redan för sent. Vid nästa försök, Stockholm i februari, hade jag bättre koll på anmälningstiden. Jag skickade dock min anmälningsblankett till fel sekreterare och när den väl, efter alla helger runt årsskiftet, letat sig fram till rätt ställe hade anmälningstiden gått ut och utställningen var fulltecknad. Men så, till Västerås Kattklubbs utställning i Köping den 27 april klaffade allt!
På internet finns det gott om nyttig information för förstagångsutställare. Jag upptäckte snabbt att mina två största farhågor rörde bursinredning och pälsvård. Jag kommer överens med de flesta men inte med min symaskin. Samtidigt... hur svårt kan det vara att sy ett burskynke? Det är ju bara ett rakt stycke tyg som ska fållas. Och fästas på något sätt. Jag hade inte riktigt tänkt klart innan jag tog fram saxen. Jag visste dock att jag inte skulle ge mig på något lapptäcke till golv utan anlitade istället min svåger mattläggaren. Han skar ut en bit heltäckningsmatta (74 x 59 cm) som passade utmärkt i utställningsburen. En tigermönstrad kattbädd köptes av en sykunnig kattmänniska i Borås, så det var "bara" själva burskynket och -taket jag skulle ge mig på.
Tyg inköptes i god tid men symaskinen plockades inte fram förrän vid midnatt, natten mellan fredag och lördag. Utställningen var på söndag. Det gick förvånansvärt bra att sy! Vid halv tre var utstyrseln färdig, komplett med sydda knapphål på baksidan för att trä ut gardinspiralerna som skulle användas till upphängningen. Reservplanen "Klistra fast skiten med silver-tejp" behövde således aldrig verkställas.
Före utställningen skulle Mazarin badas och bli vacker i pälsen. Det kattschampo vi hade hemma visade sig inte ge önskat resultat så det blev ett bad till. Då testade jag också ett nyinköpt balsam som gjorde pälsen jättekonstig. Vi var rejält trötta på badandet allihop nu och Mazarin allra mest. Först två omgångar med diskmedel i svansen för att få bort fettsvansen. Sedan två omgångar med ett nyinköpt märkesschampo för kattdjur. Slutligen blev det balsam, som sköljdes ur efter en stund. Vi sköljde och sköljde och sköljde. Hårtorken hoppade vi över. Det var tillräckligt traumatiskt som det var. Och trots att det såg hopplöst ut ett tag så blev han riktigt vacker när han torkade. BERÄTTELSEN
FORTSÄTTER PÅ NÄSTA SIDA -->
Katterna Kattungar
/ Planer Bakverkskullen
2002:
|