|
Del 2: Utställningen Eftersom utställningen bara var fyra mil hemifrån höll vi på att komma för sent. Det var kaffe som skulle kokas, mackor som skulle bredas, kattsand som skulle packas. Allt sånt som hade förberetts dagen innan men som visade sig inte vara alldeles riktigt färdigt... Väl på plats hörde vi någon som sa att den andra kön till veterinärundersökningen gick mycket fortare. Vi flyttade och det visade sig att den kön verkligen gick mycket fortare. Efter tjugo minuter var vi klara. Vi lärde oss också att många kattlådor inte med automatik innebär att undersökningen kommer att ta längre tid. Det är inte som i kassakön på Obs. Efter varje katt descinficeras nämligen undersökningsbordet, men alla katter som har samma ägare tas i en följd. Räkna inte transportburarna - räkna personerna.
Vi hittade vår bur och det var dags att drapera burskynket. Spiralerna och krokarna som skulle användas för detta ändamål var inte helt samarbetsvilliga men till slut satt både burskynket och det tillhörande taket på plats. Rackarns, vad snyggt det blev! Mazarin trivdes utmärkt, men han använde inte toalådan på hela dagen. Många katter ligger och sover i sina toalådor, men Mazarin gjorde inte ens det. Han älskade sin nya tigermönstrade puff och tillbringade mesta tiden där, nyfiket beskådande paraden som passerade hans bur.
Eftersom jag var osäker på hur det hela skulle gå till så sa jag till i receptionen att jag ville ha hjälp att bära fram Mazarin till domaren. Det var rätt onödigt, visade det sig. Jag satt och tittade på "vår" domare Raymond Saetre och hade full koll på när det skulle vara vår tur. Bärhjälpen visade sig vara att stoppa in katten i en bur märkt med hans nummer. Väl i buren bakom domaren blev det full fart på vilden. Han rullade runt som en tok, skuttade upp och ner, försökte peta på kattungen i buren bredvid och fick allas ögon på sig.
Min oro över att domaren skulle vara dum och inte tycka att Mazarin hade existensberättigande var onödig. Domarna säger naturligtvis inte så utan fokuserar istället på de positiva saker som finns. Jag hörde dock tidigare på dagen en annan domare ge bakläxa åt en förstagångsutställare på grund av att kattens päls inte var riktigt ompysslad, så lite skraj var jag. Men domare Raymond sa till och med att Mazarins päls var alldeles utmärkt. Mazarin fick riktigt bra omdömen, han vann sin klass 11, (ungdjur 6-10 månader) och belönades med EX1. Nu var han ensam i sin klass så konkurrensen var inte överväldigande men det var roligt ändå. Nu gäller det bara att komma på hur jag ska få hans öron att sitta längre ifrån varann...
Katterna Kattungar
/ Planer Bakverkskullen
2002:
|