 |
Felinias första kull kom till världen i en sänglåda som definitivt inte var i ordninggjord för kattfödslar. Bland dockor och Legobitar hittade jag två torra fina ungar och två blöta ynkliga när jag vaknade. En av de blöta krakarna var fullständigt livlös men den andra visade svaga, men dock livstecken. |
Efter telefonrådgivning med min egen kattexpert fick jag klart för mig att det är värme och cirkulation som är absolut viktigast för att klara livet på klena kattungekrakar. Inte mat. Så vi gnuggade och värmde och försökte lägga till ungen vid tutten med jämna mellanrum. Han ville inte "fastna". Namnet var självklart. Så liten och klen och dålig på att äta. Klenäten fick han heta. Och så var temat klart. Birmaungar är så söta så man kan äta upp dem, så att döpa dem till sådant man stoppar i munnen kändes helt rätt.
Mazarin var påhittig och kreativ redan från start. Det var han som kom på hur man tog sig upp på sängen, i kattlådan och över avspärrningen till kattrummet. Det enda han hade problem med var att lapa. Det tog en bra stund innan han kom på hur det fungerade. Trots Klenätens tragiska start blev det Mazarin som stal mitt hjärta och fick stanna kvar som sällskap till sin mamma. Klenäten fick bli ompysslad ensamkatt i Stockholm och det passade honom mycket bättre.
När Mazarin kastrerades i höstas blev han ruskigt sur på mig och det har inte gått över än. Det verkar dock som om han börjar tina upp nu men det har tagit väldigt lång tid. Mazarin älskar att leka med fjäderpinnar och massakrera pälsmöss så det bara blir plastkroppen kvar. När mössen är i det skickat vill han gärna apportera dem. Mazarin har alltid varit kreativ med hur och var han vill sova.
Den 23 juli 2004 somnade Mazarin in på Strömsholms djursjukhus efter en dryg vecka av ännu odiagnosticerad sjukdom. Trots dropp och penicillin blev han inte bättre utan tynade sakta bort och vi beslutade idag att avbryta hans lidande. Han är mycket saknad.
|
|
 |
 |
 |
 |
 |
|
S*Tjejringens
Mazarin, 15 månader |
|
