30 maj: Välkommen till världen! Denna sötnos har ett dygn på nacken, rumpan hos mamma Flora och huvudet på mormor Felinias fot. Igår fick Flora oväntat tre småttingar. Planen var att Felinia skulle ha först, framåt onsdag och sedan var det dags för Flora någon dag efteråt. Men tji fick jag. När jag vaknade i går morse var allt klart. Två av bebbarna var små, 64 och 70 gram, medan den tredje vägde 100 gram. Jag tror att det är två tjejer och en kille. Floras mamma Felinia var med hela tiden och hjälpte Flora med att pyssla om de små. Hon försökte bära iväg dem också men det uppskattades inte av den ömma modern. Jag hjälpte de minsta att hänga fast vid varsin tutte då och då och framåt kvällen var de lika pigga och alerta alla tre.
Idag, när jag kom hem på lunchen, trodde jag att Felinia hade snott åt sig en av Floras bebbar. Jag lyfte över den till Flora bara för att se att det redan låg tre ungar där! En till unge hade redan kommit och strax efter att jag satt mig ner ploppade trean ut. Tjugo minuter senare kom fyran och där verkar det ta slut. Alla nio(!) katterna ligger i samma kartong så det blev rätt trångt. Men en flytt till den större lådan var inte populär så jag byggde ut den utvalda lyan istället.
Längst
bort i bild sover Flora och en av hennes telningar.
Närmast kameran Felinias
fyra nyfödda, ca två timmar unga.
31 maj: Hela storfamiljen på en och samma bild. Kan du hitta alla nio katterna? Än så länge är det helt suveränt att ha två kullar samtidigt. Vi får väl se vad jag säger när sju små terrorister hänger i gardinerna...
Jag har varken tittat närmare på kön eller vikt ännu. Floras ungar är märkta med svart tusch på svansen så att jag håller reda på vilka de är. Idag ska jag inhandla karamellfärg - ett effektivt och ofarligt sätt att märka kattungar på ett hållbart sätt. När kattungarna är så här lika är det viktigt att märka dem på olika sätt för att kunna hålla reda på att var och en går upp i vikt som han/hon ska. Eftersom det är två kullar är det också viktigt att veta vilken unge som hör till vilken mamma.
Igår sorterade jag upp kattungarna åt mammorna för att Felinias små skulle dra nytta av mammas råmjölk. Men nu spelar det inte så stor roll vem de diar på. Mammorna verkar föredra att en tar hand om alla medan den andra sover. Strax innan jag tog bilden ovan hade Flora alla småttingar tuttande på sig. Men Felinia ville uppenbarligen dela ut en måltid så hon lade sig mellan Flora och bebbarna. Så kan man också göra. Just nu ligger mammorna på varsin sida i lådan med varsitt knippe kattungar. Och jag borde göra annat än att sitta och bara titta på dem...
Felinia
myser
5 juni: Idag är första gänget en vecka och andra gänget sex dagar. Alla har fått färg på öronen och lite på svansarna. Ibland tycker jag att det ser ut som om några öron är betydligt ljusare än andra så kanske, kanske kan det finnas lila i lådan. Annars är det blått, blått och åter blått som gäller. Felinias bebisar kan också bli tabbymaskade, men Floras tre kan bara bli solida.
I går morse när jag tittade in till storfamiljen hade mammorna flyttat. Flora och två av småttingarna låg i en bottenlåda på en liten klöspinne, resten låg på golvet utanför. Felinia brukar alltid flytta runt både sina och Floras ungar, så jag var förberedd på det. Jag hade varit listig och ställt in en till bolåda som jag tyckte att de kunda använda som andra lägenhet. Men det passade inte damerna alls. Så fort jag lyfte in två av ungarna i lådan flyttades de raskt tillbaka till sitt utvalda nya hem, på golvet strax till vänster om toalådan. Så kunde vi förstås inte ha det.
Jag flyttade ner ursprungslådan från sängen till golvet och lade tillbaka ungarna i den. Och se, då passade galoscherna! Så nu har storfamiljen flyttat hela huset en halvtrappa ner och de verkar trivas alldeles utmärkt med det. Tyvärr är det mörkare i lådan nu än när den stod på sängen så dagsljuset räcker inte till. Jag är ingen vidare kompis med min blixt, men jag jobbar hårt på att förbättra relationen.
Ungarna växer så det knakar. Pia har varit här och bestämt att Flora fått två tjejer och en kille och att Felinia begåvats med tre söner och en dotter. Nu är de märkta med nagellack, rött på Felinias kull och lilaglittrigt på Floras. Är det tjejöverskott så är det. Nagellack sitter betydligt bättre än karamellfärg och nu är det lätt att se skillnad på småttingarna. Fyra av ungarna är rejält stora medan tre är storleken mindre. Alla går dock upp ordentligt i vikt och verkar trivas med tillvaron.
Allt som oftast ligger en av mammorna och utfodrar hela gänget medan den andra semestrar på annat håll. Sedan turas de om. En arbetsfördelning som passar alla perfekt. Det är inte ofta det hörs gny från hungriga bebismagar - de har nästan alltid någon mammas tutte i munnen.
26 juni: Idag och i morgon blir kattbebisarna fyra veckor. Det är fortfarande ett par lättviktare i klungan, men skillnaden i storlek blir allt mindre med tiden. Den allra minstaste har begåvats med störst lungor så han är lätt att hålla reda på. Han har också svårt att bestämma sig för vilken mamma och vilken tutte han föredrar. Han vill helst ha den mamma där mjölkbaren är fullsatt och föredrar också en tutte som redan är uppvärmd. Jakten på den perfekta tutten försigår under högljudd klagan. Tacka tusan för att han inte hinner växa som de andra, de som nöjer sig med första bästa tutte och hänger fast i den. På bilden nedan tuttar han på Felinias fot.
Den lilla gaphalsen är extremt charmig. När jag kommer in i rummet kommer han, högljutt klagande, emot mig. Tar jag upp honom och pussar på honom så tystnar han snabbt och somnar i min hand. Eftersom jag har ätbart som genomgående tema för mina kattungar kanske hans namn är klart nu. S*Tjejringens Pussgurka... Hmm...
Den lilla storfamiljen lever ett stillsamt liv. Den ena mamman matar barn och den andra tar semester. Ibland ligger de i varsin korg med hälften av ungarna. Nuvarande färgstatus är en blåtabbyhane, en blåtabbyhona, två blåmaskade honor och tre blåmaskade hanar. Tabbybebisarna är mest framåt. Pojken har redan varit och luktat på torrfodret, men bedömde det inte vara tjänligt som föda. Den gudomligt söta tabbyflickan, som jag kallar Skorpan, har dessvärre utsatts för Floras gränslösa omsorg vad gäller personlig hygien. Flora har slickat henne så mycket på huvudet att pälsen försvunnit och det har gått hål i skinnet. Flora gjorde likadant med sina fjolårsungar, men inte förrän de var äldre. Såväl Hobbe som Ballerina och Majsan levererades därför med fräcka hockeyfrillor. Det är inte klädsamt på en birma, men pälsen växte ut igen. Skorpan verkar inte bry sig särsklit mycket. Hon tuttar dock helst hos Felinia, som låter hennes pälslösa lilla huvud vara i fred.
Gin Fizz, som snart är fem månader, agerar storebror med den äran. Han har mer eller mindre flyttat in till storfamiljen där han leker kull med småttingarna. Han tar nacksving på dem och de ramlar omkull. Jag tyckte det såg alldeles för våldsamt ut så jag talade förmanande till Fizze och räddade småttingarna från hans klor. Döm om in förvåning när de genast hoppade ur korgen och sprang tillbaka till storebror för att få sig en ny omgång.
Titta
in till mitt hobbyprojekt kattprylar.se
| Köpa kattunge? Läs mer >> |
Marina Walström, Västerås
Sidan uppdaterad