KEXKULLEN
föddes den 11 maj efter
S*Lovepoem's Bagheera &
S*Tjejringens
Flora
S*Tjejringens
Ballerina, SBI a21
S*Tjejringens Marie, SBI a21&
S*Tjejringens HobNob,
SBI a
| FOTOALBUM | upp till 3 veckor |
| från 3 veckor | från 6 veckor |
Filmer:
Hopp o lek
- Fatta hur svårt det är att ta stillbilder på såna här!
(40mb)
I gräset
- Vita katter i grönt gräs. De spattar runt lite kul i sista halvan,
i övrigt är filmen rätt trist. (42mb)
Majsan
leker - orkar du bara ladda hem en film så ta den här. Det
är inte lätt att vara liten Majsa när pappa bråkar uppe och
mamma nere. Klätterstolpen i spel. (26mb)
10 maj: Flora är tjock och trött och sover mest hela tiden.
11 maj: Jag somnade inte förrän efter fyra i morse och då visade Flora inga tecken på att födseln var nära förestående. Jag trodde i min enfald att jag skulle bli hämtad om något hände. Jag har två katter till och någon borde säga till, tyckte jag. Jag vaknade visserligen av att Baggis lekte löparbana på mitt huvud men då var det hela redan överspelat.
Flora hade fixat förlossning, avnavling och tvätt på egen hand så när jag vaknade låg hon i lådan med tre små torra rosa sötnosar som snuttade för fullt! En unge väger 85 gram och de andra två 95 gram vardera.
Den nya familjen
bekantar sig med varandra.
Ungarnas mormor Felinia hjälper gärna till men låter Flora ta ansvaret. Det stolta(?) fadern Bagheera är väldigt bekymrad över sakernas tillstånd.
Mormor S*Oliem's
Felinia hjälper diskret till att pyssla om både mor och barn, men överlåter
ansvaret åt Flora.
13 maj:
Prima liv i den lilla familjen. Alla tre småttingarna äter och växer.
Flora är enormt cool som mor betraktat. Felinia var betydligt mer stressad
över sin första kull. Men Flora har bra stöd av Felinia och det
har säkert en lugnande inverkan. Förutom i går kväll när
Felinia snodde en av ungarna och bar ner. Det uppskattades inte av vare sig Flora
eller mig och damerna och barnen fick tillbringa natten instängda i "bebisrummet".
15 maj: Jag har ätliga teman på kullarna och detta, mina damer och herrar, är Kex-kullen. S*Tjejringens Ballerina, Singoalla och Digestive heter de.
Öronen har börjat få färg liksom svansarna. Öronen har likadan färg på alla tre så de är förmodligen blå hela bunten. Det ska bli spännande att se om det blir några tabbykissar. Jag hoppas det. I planerna ingår inte att spara någon av ungarna från denna kull. Jag vill ha en unge efter Flora, men jag ska försöka hålla mig till nästa kull. Vi får allt se hur det går med den saken. De är redan så gosiga att jag börjar vackla.
Flora är fortfarande en duktig mor även om det blir lite olyckor i lådan. Kattmammor sköter toalettbestyren åt de små och blir det lite grisigt på lakanet så bäddar Flora bort det. Då ligger lakanet i ett hörn och alla katter ligger på tidningspappret i botten av kartongen. Det är inte helt smart, men jag bäddar om så fort jag märker att det behövs.
I och med att tjejerna och kattungarna sover för sig själva i ett rum har jag ställt in en av kattlådorna hos dem. Baggis tycker det är jätteroligt att gå på tjejernas låda. Särskilt när jag gjort rent den innan nattning. Då ska den "sittas in" av den stolte fadern. Eller "siktas in" borde det heta. Igår blev det en olycksalig glipa mellan botten och taket på lådan vilket resulterade i en rejäl pöl på baksidan av lådan. Men det var mitt fel, inte Baggis.
17 maj: Är det inte lagstadgat att man måste vara hemma och titta på kattungar när man har sådana? Det borde det banne mig vara! Grabben i kullen är redan supercool och visar klara tendenser att bli en Baggis-klon. Lyllo den som får honom i sin familj i så fall.
18 maj: Baggis har börjat uppvakta Flora. Redan en vecka efter att hon fött hans förstfödda ättlingar försöker han hoppa på henne igen! Ungarna bryr han sig inte om alls, de är bara konstiga. Flora, som fått den mogna kvinnans insikt om världens tillstånd, har inga planer på att släppa till redan nu. Hon behandlar Baggis som den egoistiska karlslok han uppträder som.
I morgon får den unge herren dambesök från Örebro så då får han förhoppningsvis utlopp för sina lustar.
22
maj: Nu har alla tre öppnat ögonen helt. Det är betydligt mer
fart på dem i lådan nu när de ser åt vilket håll
de är på väg. Därmed inte sagt att de alltid riktar in sig
på mamma. Men målmedvetna är de, oavsett åt vilket håll
det bär. En tjej väger 240 gram, de andra ungarna väger 220 gram.
De växer bra och är, förstås, helt underbara!
24 maj:
Den största skillnaden mellan Felinia och Flora vad beträffar deras
mammaroller är att Flora är betydligt coolare. Felinias ungar flyttas
gärna runt och får dessutom aldrig behålla morrhåren. Floras
ungar ligger fortfarande kvar i lådan de föddes i och har, trots Felinias
tappra försök att göra något åt saken, kvar morrhåren
allihop. Idag har jag försökt mig på att fota ungarna var och
en för sig. Tjejerna är fortfarande lika varann som bär och nu
väger de dessutom exakt lika mycket, 250 gram. Hanen väger 255.
25 maj: Jag kommer inte ihåg hur de tidigare kullarna har utvecklats. Det känns som om de här ungarna är mycket tidigare med allting, men så är det nog inte. Baggis tycker fortfarande att de små är läskiga, speciellt när de kryper emot honom.
27 maj: Nu kommer ungarna larvande när jag sätter mig och tittar på dem. De har varit ute på ett par små promenader utanför lådan. På svajiga ben går och går de, till synes planlöst. De kan också klia sig hjälpligt med bakbenen, men ramlar gärna omkull.
Det är en stor och farlig värld att upptäcka och nu har mamma och mormor börjat busa också. Det ser otäckt ut när de biter småttingarna i halsen och på huvudet men det gör inte ont. Det ingår i kattbarns uppfostran att tuktas på olika sätt.
29 maj: Flyttlasset har gått ungefär en meter. En stor hundsäng har bäddats med ett rent påslakan, kartongen är öppnad och ungarna hittade ut. Först hade de trängt ner sig i den lillaste lilla korgen jag hade, så jag flyttade över ungarna och de har stannat kvar där hela dagen. Nu är de inte bara söta. De luktar gott också. Sköljmedel med äppeldoft sätter sina spår, kan jag säga...
En av tjejerna slickade mig idag när jag tog upp henne. Hur ska man kunna sälja såna här hjärtevärmare egentligen?
Jag
är inte nöjd med mina bilder. Min okunskap i Photoshop hånskrattar
rått åt mig när jag inte får till färgerna som jag
vill. Vilja och fantasi räcker tyvärr inte längre än så
här. Har någon ett bra tips så hör
gärna av dig!
1 juni: Ungarna blev tre veckor gamla idag. De leker, äter och sover i sin stora korg och är inte nämnvärt intresserade av världen utanför. Jo, intresserade är de. Men de bryr sig inte om att krypa ut och kolla närmare. Klättrar de över kanten och ut i vida världen gör det de på baksidan där kanten är som högst. De landar på golvet i hörnet mellan korgen, sängen och bokhyllan och så klättrar de tillbaka in igen.
Hanen är finast av dem. Pia var här och konstaterade att min bedömning var riktig. Han är rund och fin och har ett härligt uttryck. Men sedan skrattade Pia åt tjejerna och tyckte att de var riktigt fula! Har du hört på maken till fräckhet! Men det bådar nog gott. Kattungar i den här åldern brukar för det mesta växa om sig fullständigt. Det må så vara att de i dagsläget inte skulle vinna några skönhetspris, men charm har de i alla fall fått i överflöd.
3 juni: Nu är det full fart på ungarna. De hoppar och skuttar... nåja... jag vet inte vad jag ska kalla det. De tar sig fram åt alla håll fullständigt okontrollerat, som ystra föl på grönbete. De båda tjejerna har blivit oerhört mycket sötare sedan Pia beskyllde dem för att vara riktigt fula. Lillkillen blir bara rundare och goare för varje dag, han också. Mamma Flora har börjat busa på riktigt med småttingarna. De ligger i korgen och hon ligger utanför och nystar till dem i huvudet med tassen. Hon verkar ha jätteroligt och ungarna fattar ingenting.
7 juni: Ungarna springer runt och brottas med varandra och sig själva. De har provat att äta kartong, kattsand och varandras öron. Mammas mat är dock fortfarande bäst. Vatten är konstigt. De stoppar ner nosarna men har inte fått kläm på lapandet. Jag hoppas bara att de inte drunknar i sina tafatta försök att få kläm på det hela.
8 juni: Småttingarna fyllde fyra veckor idag. Planen var att ta tjusiga porträttbilder på dem en och en för att kunna jämföra dem med pappa Baggis i samma ålder. Jag tycker mig se stora likheter i uppsyn och kluriga ögon, men det är fullständigt hopplöst att få några bildbevis. Inte ens en medhjälpare lyckades hålla styr på dem tillräckligt länge för att kameran skulle hänga med. Det går säkert bättre i morgon. :)
9 juni: Sonen kom hem och kattgosade. Ungarna var villiga och mamma Flora brydde sig inte alls. Med sonens hjälp provade jag igen att ta porträttbilder på vildingarna. Det gick lite bättre än i gårl. Tränade också med dammsugaren idag. Först såg jag till att Flora försvann så hon inte skulle skrämma småttingarna. Hon är nämligen löjligt rädd för dammsugaren. Kattungarna brydde sig inte nämnvärt när jag dammsög. Sedan fick dammsugaren stå på ett tag i hallen medan jag gick in och satte mig hos dem. Det börjar kanske bli dags att släppa hem spekulanter nu. Men då blir det mer på riktigt att de ska säljas så det tar emot. Jag har fortfarande inte annonserat om dem annat än här på min hemsida och på VRK:s sida.
17 juni: Bebisarna har blivit hela fem veckor och har nu tillgång till hela huset. De har ännu inte utforskat övervåningen klart så de har hittills inte tagit sig ner för trappen. Hobbe var först över den liggande lilla bokhyllan som höll ungarna kvar i "sitt" rum. Majsan var god tvåa över och de båda satte i gång och skuttade över hindret fram och tillbaka, i ren glädje över att de kunde. När Ballerina vaknade från sin tupplur hade jag redan tagit bort hindret.
Det är nu dags att börja titta efter nya hem åt mina bebisar. Och äntligen har jag lyckats bestämma mig för vad ungarna ska heta:
S*Tjejringens HobNob (Hobbe) är en blåmaskad kille som ser lovande ut för avel/utställning. Han har runt och fint huvud, härlig blick, mycket päls och bra sockor & kilar. Han är framåt, nyfiken och har en bestämd vilja så liten han är. Får Hobbe bara hälften av sin pappas underbara temperament så blir han en riktig pärla både som myskatt, på utställning och i avel!
S*Tjejringens Ballerina (Baljan) är en blåtabbytös som har ganska lite vitt på framfötterna och saknar en kil. När syskonen brottas som värst så tar hon gärna en tupplur mitt i ståhejet. Skillnaden på ungarna är hårfin, men Baljan verkar vara den lugnaste av de tre utan att för den skull vara komatös. Hon kan självfallet busa järnet hon också, men hon verkar inte ha riktigt samma mat- och sovklocka som de andra två.
S*Tjejringens Marie (Majsan) är också blåtabby och den katt som ligger mig varmast om hjärtat i den här kullen. Hon har aningen bättre sockor än sin syster och är försedd med två kilar. Majsan är framåt och glad och vill gärna sova hos mig när jag tittar på TV. Om du bara visste hur många birmor jag har försökt träna till det utan att lyckas. Och så kommer den här lilla skitungen och kartar upp i soffan alldeles av sig själv, lägger sig tillrätta hos mig och somnar. Det är inte underligt att man blir varm om hjärtat.
Är du intresserad av att överta någon av mina små älsklingar får du gärna höra av dig. Jag har ännu inte haft några spekulanter på besök, men nu börjar det bli dags. Maila gärna och berätta lite om dig själv och vad du förväntar dig av en din blivande katt.
25 juni: Småkissarna fylldes sex veckor i onsdags. Dagen var fylld av äventyr. Det var första gången en av ungarna (Hobbe, förstås!) tog sig hela vägen nerför trappen till bottenvåningen. Och det var första gången som sängen fick kattungebesök utan mänsklig medverkan. Hela skocken hade lyckats ta sig upp själva och låg och snuttade på mamma Flora när jag upptäckte dem.
Det tredje äventyret är Majsans. Hon fick träffa sin nya familj och kommer att flytta till Göteborg. Majsan får det jättebra och husse och matte får en katt som verkar passa dem på pricken. Det kan inte bli bättre än så.
Under veckan som gått har allihop blivit mer sociala. De tar sig obehindrat upp i TV-soffan till mig men det är fortfarande bara Majsan som tycker att jag är ett bra ställe att sova på. Hobbe har börjat somna sittande. Ballerina verkar ha sovit i kapp nu så hennes mat- och sovklocka går mer i takt med de andras.
27 juni: Idag smet hela gänget ut. Nu är det ingen större fara eftersom jag har en inhängnad altan. Men den är inte kattungesäkrad. Jag fick springa runt och rensa munnarna på småttingarna precis som man får göra med riktiga bebisar. Det fanns ju både spännande damm, gamla torra löv och några döda insekter på smörgåsbuffén som stavas altangolv.
Ungarna är väldigt intresserade av mat. All sorts mat eller, rättare sagt, allt som kan stoppas i munnen. Mjukost på tub är helt OK. Ostbågar likaså. Men strimlat kalkonkött är bara bäst! De stora katterna fnös och gick därifrån medan de små trillade över varann i sin iver att komma åt godbitarna.
Hobbe var mest fanatisk. Han kunde inte nöja sig med att äta kalkonen utan var tvungen att pipskrika samtidigt som han tuggade. Precis så gjorde pappa Baggis också när han var liten och åt något som han gillade särskilt mycket.
27 juni: Majsan,
Ballerina och Hobbe i sitt nya gömställe.
4 juli: Ballerina
och Majsan i bästa leksaken EVER!
4 juli: Ny månad, nya kattungar. Förhoppningsvis, ska jag väl skriva eftersom de inte kommit ut än. Men Felinia kommer förhoppningsvis att föda inom det närmaste dygnet. Hon har varit på gång sedan strax före elva, men det verkar dröja en stund till. Hon har fått en ny låda, nere i Mattes gamla rum, det som nu är kattungarnas absoluta favoritrum. Orsaken stavas klätterträd. Jag fick ett bättre begagnat sådant av Pia och alla katter fullkomligt älskar det. Jag tycker det är lite för högt och har varit rätt orolig över att kattungarna ska ramla ner och slå sig.
Upp går det både fort och lätt att klättra, men ner är det värre. Jag har visat dem hur man gör för att klättra ner baklänges. Jag har också ställt fram en liten byrå så att de kan hoppa ner på den istället för att klättra hela vägen.
Pia tycker att jag är så fjantig att det skulle vara straffbart.
Ballerina är tingad. Hon kommer att bo kvar i Västerås tillsammans med en fd jobbarkompis till mig, hennes son och en ettårig perserkille. Det känns skönt att veta att både Majsan och Ballerina kommer att bli ordentligt ompysslade och bortskämda. Nu är det bara Hobbe kvar. Jag har har ingen panik att tinga bort honom. Det viktigaste är att det blir rätt. Och eftersom Hobbe så mycket påminner om Baggis i den åldern har han en speciell plats i mitt hjärta.
Vad jag snackar... det har de så klart allihop! Lilla Majsan som var först med att karta upp i soffan och lägga sig och sova hos mig. Och Ballerina som är tuff och gosetjock och slafsar i sig torrfoder som en dammsugare.
Och nu ska alla tre + Flora hjälpa Felinia att föda. Fast uppenbarligen så har hon börjat producera lite mjölk så tuttarna blev fasligt intressanta, framförallt för Majsan. Felinia lät henne hållas så hon fick ta sig en slurk.
S*Tjejringens
Goman, 4 veckor
5 juli: Välkommen till världen. Majsan, som var minst för en timme sedan, ser plötsligt jättelik ut. Hon har hållit sig i närheten av Felinia ända sedan igår och när nu moster/morbror anlände klockan nio så finns hon så klart fortfarande på plats. Det var nog inte bara ny mjölkbar som drog. Majsan ställer upp för den som behöver det. Vilken goding.
Den lille var lite kall och blöt och ingen av mammorna var överdrivet intresserade av att åtgärda det. Men det är klart att mamma måste bli snygg efter förlossingen också. Det var absolut ingen fara, men jag pysslade för säkerhets skull om den lille med en frottéhandduk och lät mammorna ta hand om Felinia. Hon drack lite vatten och pustade ut medan jag gnuggade fart i den lille.
Vågen visade först 30 gram och jag blev alldeles förskräckt. När jag flyttade lite på ungen visade den istället 120. Sanningen ligger mer i närheten av det sista resultatet, tack och lov. Jag måste köpa ny våg.
Efter en timme hittade han tutten och jag tog fram kameran. Jag misstänker att det inte blir fler ungar. Felinia har inte varit särskilt tjock och jag känner inget som skulle kunna vara något annat än fläsk i magen på henne. Det första namn som slog mig, om det skulle vara en kille, är Kung Oscar. Nåja, det är ingen panik med namn.
Pappa Baggis är inte ett dugg mer intresserad av denna avkomma än de tidigare. Han roar sig med att sända ut förvirrande signaler till sina barn. Hela hans kroppsspråk ropar "Kom och lek med mig. Jag ska vara snäll. Jag lovar. Kooom!" Ungarna nappar förstås. Och så fort de kommer inom räckhåll får de en tass i huvudet så de trillar omkull. Baggis tycker uppenbarligen att leken är jättekul. Och småttingarna går på finten varje gång.
Madde
och Martin gör ett tappert försök att få till en sista gruppbild
innan de och Majsan åker hem till Göteborg. Ballerina, Hobbe och Majsan
har dock andra planer.
8 augusti: Den 3:e flyttade Majsan, den 4:e var det Hobbes tur och på onsdag överlämnar jag Ballerina till hennes familj. De rapporter jag fått hittills har bara varit positiva. Både Majsan och Hobbe har funnit sig väl tillrätta och är precis så mysiga som de förväntades vara.
 | Hobbe bor nu hos Camilla och Mattias i Bredäng. Han har varit med på två kattutställningar hittills och fått fina bedömningar. Första gången blev han Bäst i variant totalt. Hobbe vill gärna träffa några flickvänner innan han blir en glad kastrat. |
 | Ballerina träffar sin persersambo Gizmo för första gången tillsammans med husse Jonathan. |
Marina Walström, Västerås
Sidan uppdaterad 2006-01-17, klockan 01.22
| Katterna |
Kattungar
/ Planer |
Bakverkskullen
2002: |