S*Tjejringens Flora

S*Tjejringens Flora, SBI a
Född: 2003-06-25
Far: Nounou's Frozen, SBI a 21
Mor: Oliem's Felinia, SBI a
Stamtavla --- Släktfoton

Felinias andra kull kom till världen onsdagen den 25 juni 2003. Klockan 09.18 kom blåtabbyn Kesella och 20 minuter senare anlände blåmaskade Flora. Båda två vägde 95 gram vid födseln. På bilden är Flora 12 dygn och har nästan lyckats öppna ögonen.

Jag fortsatte döpa mina söta kattungar till sådant man stoppar i munnen. Kesella var lite magrare än Flora när det var dags att döpa dem och så var Arla-kullen döpta.

Konsten att slappna av. Kesella och Flora (underst) 2 månader.

Flora var otursförföljd redan från starten. Blott åtta dagar gammal fick hon ett otäckt sår på halsen. Jag tog kort på skadan, ringde Strömsholms djursjukhus som gjorde en första bedömning via bilden de såg på nätet. De tyckte inte att det såg så farligt ut så jag behövde inte kasta mig i bilen och åka iväg. Såret läkte faktiskt av sig själv och nu syns ingenting alls.

När Flora var två månader var det dags igen. Denna gång var läget betydligt värre. Måndagen den 1 september när jag kom hem från jobbet upptäckte jag direkt att Flora betedde sig ovanligt. Hon vinglade till och sedan kräktes hon skum under köksbordet. När jag lyfte upp henne skakade hon i hela kroppen. Min första tanke var att hon fått i sig något olämpligt och blivit förgiftad. Min andra tanke var att hon ramlat på huvudet. Båda tankarna var fullt troliga med tanke på Floras personlighet. Jag kontaktade Strömsholm igen och denna gång fick jag rådet att bege mig dit så fort som möjligt.

På väg till Strömsholm skakade hon hela tiden och jag var rädd att hon skulle dö i bilen. Men Flora är en fighter. De tog blodprov och satte kanyl och så fick jag lämna henne där.

Den 2 september vid lunch ringde de från Strömsholm och hade fortfarande ingen aning om vad som hänt Flora. Eventuellt kunde hon kan ha en hjärnskada - antingen medfödd eller på grund av ett fall. De tyckte att hon var för liten i kroppen och hade konstig päls, vilket skulle tala för att det var något medfött fel på henne. Det var ganska märkligt eftersom syrran är ännu mindre och verkar vara helt normal. Floras tillstånd var oförändrat sen jag lämnade henne och hon var "helt klart påverkad i huvet". Prognosen var väldigt dålig. Dessutom haltade Flora nu på vänster framben eftersom hon hade passat på att smita ur buren och ramla ner på golvet under natten!

För att göra en lång historia kort - Flora var i princip utdömd och jag var inställd på att aldrig få se henne igen. Hennes "deadline" utsträcktes med tolv timmar i taget. Ingen visste vad det var som felade henne eftersom sympomen inte stämde riktigt på vare sig förgiftning, trauma eller hjärnskada. Utan diagnos är det svårt att behandla så Flora sattes på dropp och fick penicillin och kortison. På torsdagen fick hon åka hem. Det var, som jag förstod det, på vinst och förlust. De kunde inget mer göra och jag trodde att jag skulle få med mig en halvdöd kattunge som skulle hem och dö. Det var läskigt. Min fråga om hur dålig Flora var besvarades med "Ja, hon har i alla fall slutat dregla."

Döm om vår förvåning när Flora kom inspringande. Visst var hon ynklig och tovig och hade tappat en massa vikt - men glimten i ögat fanns kvar. Veterinären var fortfarande skeptisk. Hon hoppades att Flora skulle hämta sig så pass mycket att hon ville klättra. Det var ett friskhetstecken. Hon skulle dock inte få göra det eftersom det fanns en klar risk att hon skulle ramla och göra illa sig mer. Bilden ovan togs direkt när vi kom hem. Det första Flora gjorde var nämligen att njuta i mammas efterlängtade mjölkbar. Det andra var att kasta sig uppför klätterstolpen.

Och på den vägen är det. Flora klarade sig igenom även denna pärs och nu känns det som om hon har gjort sitt som olycksfågel. Vi vet fortfarande inte vad som hände henne, men nu är hon frisk som en nötkärna. Till sviterna efter sjukdomen hör att hon fortfarande är lite liten. Hon har också utvecklat sina divalater till perfektion. Och när de andra katterna tröttnade på att pyssla om henne så fort hon krävde det, så övergick hon till att linda människorna runt sin lilla tass. Det är fullständigt omöjligt att motstå hennes ynkliga prat-pip och underbara blå ögon.

6686 kronor kostade Strömsholmskalaset. Kattungar som omfattas av sin mammas försäkring får som regel ingen förskottsreglering av Agria. Det var bara att lägga ut pengarna i väntan på att försäkringsbolaget fått alla papper och intyg som de behövde. Tack vare försäkringen slapp vi undan med självrisken + 25% av överskjutande belopp. Har du inte redan försäkrat ditt djur (gäller alla sorter!) så gör det nu! När olyckan är framme är det för sent.

S*Tjejringens Flora, 6 månader
Bilden tagen av Åsa Petré på Birkas
utställning den 13 december 2003.