 |
Det
var inte alls meningen att jag skulle bli med birma. Jag hade
bestämt mig för att köpa en hund. Men när
jag började leta efter en lämplig jycke kändes
alla mina tidigare favoritraser lika fel. Det var ju en birma
jag ville ha! |
Huskatten Nussan blev inte alls glad. Felinia var desto gladare. Varje gång Nussan kom in möttes hon av en glad fluffboll som ville leka. De blev aldrig vänner men tolererade varandra. Sommaren 2002 blev Nussan sjuk. Innan jag hann ta henne till veterinären försvann hon och sågs aldrig mer till. Jag tror att hon kände att det var dags för henne att vandra vidare.
Felinia blev ensamkatt och det märktes att hon saknade Nussan. Så den första kullen togs med avsikt att spara en av ungarna som sällskap till sin mor. En flicka skulle det vara. Men det blev bara pojkar så då sparade jag en pojke istället - Mazarin. Den andra kullen bestod av två flickor och jag var bara tvungen att behålla en flicka också. Läs Floras historia så förstår du varför.
När jag tittar på gamla bilder av Felinia, som den ovan, känner jag knappt igen henne. Då var hon en tanig ungkatt med dålig päls och stora öron. Hon led av ständiga öroninfektioner som det tog lång tid att få bukt med. Nu är hon en mogen dam som trivs allra bäst när hon har kattungar. Hennes förlossningar har varit lätta och hon är en underbar mamma. Pälsen är mycket bättre nu och kroppen är kraftig och fin. Felinia har aldrig ställts ut och kommer inte att göra det heller. Det är inte hennes grej.
Felinia ligger gärna långa stunder ute på sin gröna hylla. Hon luktar och tittar på allt som finns ute och uppfostrar handfast de ohyfsade katter som vågar sig upp på fel hylla. Sitta i knät är inget hon gör frivilligt. Kela ska man göra på andra ställen - golv och bord till exempel. Felinia leker helst med pyttesmå studsbollar.
|
|
|
| Katterna |
Kattungar
/ Planer |
Bakverkskullen
2002: |