| Kattungar finns! Läs mer här om att köpa kattunge från oss |
|
23 september
Äntligen har jag bestämt mig för vilken av tjejerna som ska få stanna kvar. Det blir Medora! Utan att gå in på detaljer så kan jag i alla fall meddela att Medora varken är brun eller padda utan helt klart en blåtabby. Monty reggades som rödstabby, i stamtavlan står det blåtabby men har är cremetabby. Marion är fortfarande brunsköldpaddstabby och reggades som det men i stamtavlan står det att hon är solid. Igår var jag och hälsade på Madison, som har flyttat till Ramnäs, och det är nog så att hon varken är siames eller brunsköldpaddstabby. Jag tror att hon är en blåsköldpaddstabby balines. Barbro, hennes nya matte, bara skrattade men jag tycker att alltihop är väldigt pinsamt. Nåväl, till saken. Medora stannar kvar vilket innebär att Marion och Monty söker sina nya familjer.
Marion är en sprallig, påhittig och väldigt ofta hungrig katt. När det vankas blötmat sitter hon högst upp på klöspinnen och ropar högljutt om att det inte går tillräckligt fort med uppläggningen. Hon kommer ofta och lägger sig hos mig i soffan och somnar. Marion ställs ut i Borlänge i helgen så hon kan tittas på och gosas med där.
Monty är en spinnmaskin av stora mått. Han spinner både gärna och högt, det är till och med så att han kan spinna högre än mamma Idde! Monty kommer ofta och gosar med matte i soffan.
Marion och Monty är födda den 15 juni och klara att flytta hemifrån. Mamma heter IC S*Coral Reef's Indiana och pappa heter S*Rufu's Zamboni. Stamtavlan på bebisarna hittarna du här. Fungerar inte länken så kan du hitta föräldrarnas stamtavlor på Pawpeds.
Välkommen att höra av dig om du vill veta mer. Jag finns på 0733 310 709 eller marina@tjejringen.se
17 augusti
Siames- och balinuttbebisarna mår oförskämt bra. Två av dem går på antibiotika igen men alla äter ordentligt med mat och tycker att livet är allmänt kul att leva. De har nyss fått komma in i vardagsrummet men bara under uppsikt. I annat fall är det stängt med höga bitar av kartong. Igår var de först nere och lekte och sedan var de försvunna. Jag trodde att de låg uppe i sitt rum och sov som de brukar, men där var det tomt. Dörren till vardagsrummet var fortfarande helt barrikaderad så jag var säker på att de inte var där inne. Men det var de. När jag tittade in så låg allihop och sov i soffan. Och jag lovar att de skrattade gott över min förvånade min.
Medora och Montgomery (bilden nedan) söker nya hem. De är nio veckor nu så jag borde kanske börja annonsera lite mera. Men tiden har gått så fort att jag inte riktigt hunnit med. (Som om jag någonsin hinner med när det gäller kattungar...)
Smulan (S*Tjejringens Muffin) hade den goda smaken att starta sitt födsloarbete på en söndagsförmiddag. Smulan hade gått upp drygt ett kilo och vi trodde att hon hade fyra ungar i sin stora tunga mage. Men tji fick vi. Det blev tre stora och pigga krabater. Inte nog med att de var väldigt alerta allihop - de var riktigt ludna och till och med lockiga i pälsen! Smulan skötte sig med den äran och när allt var klart lade hon sig tillrätta och lät bebisarna tutta så mycket de orkade. Det är en kille och en tjej. Och så är det en med tveksamt kön...
Här snackar vi lurvbollar!
24 juli
Sex veckor på måndag och kattungarna har äntligen fattat vad kattlådorna är till för! Det där med mat är dock inte roligt alls. Det ska vara tutte eller vatten, något annat är inte ens lönt att smaka på. Men det kommer nog så småningom. Idde har inte riktigt varit sig själv så det blev en Strömsholmsvända till. Återigen visade hon tecken på uttorkning och återigen blev det dropp. Medora började bete sig väldigt konstigt när vi var där. Hon hulkade och försökte gräva ut något ut sin mun men där fanns ingenting. Mellan anfallen av hulkningar så satt hon med tungan ute och blev mer och mer medtagen. Till slut blev det så illa att veterinären sprang iväg med henne till operation. Där blev det sövning och undersökning i halsen med kamera. Ingenting hittades dock men når Medora vaknat upp igen så verkade hon må bra igen. Hon ser väldigt sliten ut och har tappat lite i vikt så hon kommer att få extra omsorg den närmaste tiden. Den KMR jag petade i henne idag gav henne tyvärr diarré så det blir ren vätskeersättning som tillägg till mammamaten tills vidare.
Madison är en kaxig liten dam som kan fräsa åt sånt som hon inte gillar, typ Annicas pafym.
Montgomery är fortfarande högljutt höjdrädd. Han är dock en hejare på att klättra och gillar att gosa på golvet.
Marion är en suveränt mysig tjej. Hon gillar fötter och att gnaga på tår. Marion är den jag funderar på att behålla i nuläget, men jag har inte bestämt mig än. Hon ser ut att få jättesöta paddöron och bara det är ju lite kul, särskilt som Idde alltid får kritik för att hon har för dåliga paddmarkeringar.
Älskade Medora... hon är ynklig och medtagen efter äventyret på Strömsholm igår. Humör och energi är det inget fel på. Hon bara ser så... ynk ut.
18 juli
Vilken fart det är på bebisarna! Det enda inte lärt sig än är att sand inte ska ätas och mattor inte ska kissas på. Det är väldigt stor skillnad jämfört med birmorna. De fattar direkt att man ska kissa i lådan. Det är lite synd eftersom de kommer att vara förvisade till "sitt" rum tills de kan uppföra sig i resten av huset. Å andra sidan vet jag ju ungefär var de är nu och det är ju bra det också.
Monty är en riktigt trevlig ung man förutom att han fortfarande verkar vara höjdrädd.
Marion är ett riktigt busfrö. Hon sprallar runt mer än hon går. Allt är jätteroligt. Madison är betydligt lugnare. Hon kommer gärna och kryper ihop och gosar hos mig när jag ligger på golvet. På den här bilden håller hon på och somnar sittande.
Medora är en sötnos. Hon är alltid cool och gosar gärna både på golvet och i knät.
Idde blir formligen överfallen när det är matdags.
15 juli
Igår blev bebisarna fyra veckor och om ett par dagar är de lika gamla som Idde var första gången jag såg henne. Det känns väldigt avlägset nu. Så himla försigkomna som hon var tycker jag inte att dessa bebisar är. Men de springer gärna ut i hallen om de får en chans och även trappen har utforskats. Det har inga birmor gjort så här tidigt. Jag vill dock att bebbarna ska fatta vad man gör i kattlådan innan de får sitt revir utökat. Just nu tror de att man ska äta där.
Tänk att när Idde kom hit så åt hon inte torrfoder. Hon bajsade däremot i foderautomaten två gånger innan jag fick henne att förstå vilken kattlåda som var den riktiga. Tro det eller ej, efter att ha blandat torrfodret med gräddfil så slank även det ner.
Montgomery och Marion
Medora
Montgomery ser farlig ut
Madison skrattar
Kom igen då, syrran. Jag tar spjärn med både fötter och svans, säger Montgomery.
11 juli
Äntligen har jag fått tillbaka min kamera och slipper ta usla bilder med min usla mobil och terrorisera min omgivning med. De första bilderna togs i dåligt ljus igår kväll och modellerna var minst sagt motsträviga. Men man kan i alla fall se hur mycket de har växt sedan sist. De blir fyra veckor på måndag och Idde vill gärna att de ska bo mitt på vardagsrumsmattan. De vill varken bebisarna eller jag så vi för en kamp om vem som ska vinna. Det tar visserligen inte lång tid innan bebisarna kommer att ta sig över barriärerna och erövra hela huset, men än så länge vill jag tro att det är jag som bestämmer. De har ett eget rum till sitt förfogande, med mycket att upptäcka. Efter att jag har lekt den lille elektrikern har de också fått en fungerande taklampa i sitt rum. Jag köpte en ny strömbrytare på ICA Maxi och efter en hel del våld fick jag den på plats. Och tänk att nu är det ljust i rummet igen. Hallelujah.
Marion är framåt och orädd och väldigt nyfiken. Hon går gärna sina egna vägar medan de andra ligger i en hög och sover.
Medora är sin mamma upp i dagen. Allt hos henne påminner mig om första gången jag såg Idde och blev förälskad.
Montgomery är den enda killen i gänget. Han är en liten röd fegis med starka lungor. Jädrar vad han skriker. Och just honom tycker Idde att det är en bra idé att lägga ensam på vardagsrumsmattan. *suck*
Madison är en näpen och cool liten tjej som ser mest ut som en kategori 4-katt just nu. Jag misstänker att hon är siames och de andra är balineser, men jag låter det vara osagt.
Namnen är preliminära, men de känns rätt bra. På birmorna har jag i stort sett använt mig av ätbara teman. Min favorit är fortfarande Arlakullen som bestod av Flora och hennes magrare syster Kesella. Eftersom Idde heter Indiana i prästbetyget kommer i hennes första kull att få namn efter städer i den amerikanske delstaten Indiana. Klurigt, eller hur?!
De utflyttade birmisarna har det bara bra.
Felix och Findus har jag träffat flera gånger och de kan också följas sporadiskt på denna blogg. På bilden firar Felix (fd Kenny) midsommar. Foto Peter Balonius. Fler bilder finns här.
Kosmoskatten har upptäckt UTE. Det var lite läskigt men skam den som ger sig. Storebror Rocky tar bra hand om Kosmos och lär honom allt han kan.
Även Donna (fd Rymdblomma) har upptäckt UTE. Att hon varit människa i sitt tidigare liv får matte bevis för varje dag. Inte bara ska hon ha smörgås med räkost till frukost, nu vill hon ha spaghetti till middag också.
DiLeva har det jättebra tillsammans med storebror Pigall. Trots att vi bor så nära har jag inte varit och träffat DiLeva sedan han flyttade. *skäms på mig*
Pigall och Mmm... är för övrigt båda två kastrerade. De begåvades med extremt aktiva hormoner och nu kan de slippa stressen och bli goskastrater istället. Mmm... fick en kull med fyra ungar och Pigall har en kull på gång tillsammans med Tjejringens Muffin. Beräknad nedkomst den 15 augusti. Bilden på bröderna ovan har Lupus tryckt upp 2500 matunderlägg av som du får om du köper Advance kattmat. Coolt, va?!
Muffin pratar med bebisarna i magen. Infällt i bilden ovan hennes klart lysande hallontuttar. Muffin, som heter Smulan hemmavid, äter som en häst och har redan lagt på sig ordentligt.
Tänk att Smulan som var en sån eländig liten birmabebis har växt till sig till en vacker och klok ung dam.
Jag har mycket stora förväntningar på bebisarna mellan Smulan och Pigall. Extra roligt är det förstås att det är första gången som bebisarna får en Tjejringenskatt både som mamma och pappa.
20 juni
Det är inte klokt så roligt det är att ta kort på de små råttorna i mitt sovrum. Skillnaderna mot birmabebisarna börjar synas. Huvudena är betydligt längre men annars är de ännu så länge ganska lika. Tre av bebisarna är jämnstora men en av tjejerna har dragit i väg och är betydligt större än sina syskon. Huruvida bebisarna är siameser, balineser eller både och har jag fortfarande inte en susning om.
17 juni
Hur mysigt ser det här ut på en skala? Idde trivs jättebra i mammarollen och bebisarna växer och frodas. Tre av dem har börjat få färg på öronen så mycket tyder på att de är bruna i någon form. Den fjärde är troligtvis en röd pojke.
Två dagar unga och ögonen börjar redan öppnas. På den här bilden ser man att huvudena är längre än på birmabebisar, men annars är det faktiskt ingen större skillnad på dem. Jag tittar på svansarna för att se om det är någonting som kan skvallra om hårlängden, men de ser likadana ut allihop. Balineser ska ha ett pärlemorskimmer i pälsen som inte siameser har så jag spanar efter det också. Nåja, det lär väl visa sig så småningom hoppas jag.
15 juni
I natt föddes Iddes första kull. Beräknad nedkomst var i morgon, men hela den här dräktigheten har gått med racerfart så det var inte alls konstigt att även ungarna kom tidigt.
Idde och Zami parade sig direkt när de träffades.
En kvart efter att Idde kom hem igen så led hon högljutt av dräktighetshunger. Hon har ätit oavbrutet sedan dess. Två veckor efter parningen var tuttarna inte bara rosa, de var självlysande stoppljusröda. En timme innan födseln glufsade hon med god aptit i sig både sin och de andra katternas blötmat och visade inga som helst tecken på att det var dags. Hon låg hos mig en stund i soffan och var precis som vanligt innan hon gick iväg och la sig i en träbalja. Också precis som hon brukar. En kvart efteråt så gick jag och tittade på henne i baljan. Då låg hon där och krystade!
Sedan pluppade tre ungar ut i rask fart. Den fjärde kom efter en timme när jag hade bäddat rent och flyttat in den nya familjen i mitt sovrum. Idde är en mycket god mor som sköter om de små alldeles utmärkt. Det ser ut att vara två pojkar och två flickor. Jag har lagt in en beställning till mig på en fin balinestjej men om hon finns i den här kullen är det alldeles för tidigt att sia om. Just nu ser de ut som fågelrens allihop. Precis som birmabebisar. På bilden nedan är de 12 timmar unga.
Birmabebisarna flyttade till sina nya familjer för en dryg vecka sedan. Alla har fått det jättebra och de anpassade sig snabbt till sin nya tillvaro!
 |
Rymdblomma kallas nu Donna. Hon bor i Kumla tillsammans med flera birmakompisar. |
 |
Kosmos bor i Tullinge tillsammans med den stora killen Rocky, som lovat lära honom allt han kan. |
 |
DiLeva har flyttat hem till storebror Pigall i Västerås. De blev kompisar direkt och Pigall tar hand om lillbrorsan på ett föredömligt sätt. |
 |
Månfare kallas nu Findus. Han gillar fortfarande att leka med halsband bor kvar i Västerås tillsammans med... |
 |
Kenny, lilla söta Kenny, kallas nu Felix. Floras enda bebis i år har redan lindat matte runt lillfingret. Han älskar all sorts blötmat och har gått upp ordentligt i vikt. |
27 mars
Jag hade alldeles glömt bort hur ljuvligt det är med kattungar. Även gårdagkvällen tillbringade jag på sovrumsmattan, beundrande småttingarna.
Den här tjejen är helt fantastisk. Hon har inte en susning om att hon bara är två veckor och borde tillbringa dagarna med att tutta och sova. Det är mycket roligare att kolla på världen och ligga på rygg och vifta på tassarna. Jag ger mig den på att hon var människa i sitt förra liv, och då tar det så klart en stund att anpassa sig. Det är nog därför hon är så väldigt fascinerad av sina tassar. "Fasen också... vad var det egentligen i den där sista drinken på Stadshotellet?" Typ.
Den lilla familjen bor fortfarande kvar. När ungarna blivit lite större ska de få flytta ihop med Flora och hennes lilla familj. Men som det är nu så vill jag verkligen att Isa ska få njuta av sina små utan att Flora försöker ta dem. Visst ser de ut att ha det bra!
25 mars
Inte ens två veckor fyllda är det full fart på Isas bebisar. Ögonen är öppna sedan länge och ben har man fått för att kravla med. Isa har "bara" hand om tre av sina fyra småttingar. Den fjärde är utleasad till Flora, som tyckte att en unge var alldeles för lite. Om Flora fick bestämma så hade hon själv tagit hand om alla fem, men det tyckte inte Isa var en särskilt bra idé. Mina planer att ha mammor och barn tillsammans får vänta ett tag tills ungarna blir så stora att de väljer mamma själv.
Jag tillbringade en stor del av eftermiddagen på mitt sovrumsgolv. Isas bebisar är redan väldigt nyfikna på omvärlden. De kryper lika gärna fram till mig som till sin mamma. Nåja, när hungern sätter in har jag inte mycket att erbjuda. Men det är fascinerande hur sociala och orädda de verkar vara. Jag håller fast vid att de var en vecka gamla redan när de föddes.
20 mars
Torsdagen den 12 mars kom Isas kull. Det blev fyra stora bebisar, två av varje kön. De vägde 114, 144, 120 och 130 gram och såg ut att vara en vecka gamla redan när de föddes. De hade mycket päls och var alldeles kritvita. Jämför med den rosa fågelunge nedan som Flora fick.
Redan på sjätte dygnet var allas ögon halvöppna. Nu när de är åtta dagar har de börjat kravla sig ut från mamma Isas valda bo under mitt sängbord. Jag vet inte varför hon vill ligga där men det vill hon. Det är trångt och mysigt förstås men jäkla opraktiskt när man vill gulla med bebisarna.
Storasyster har, trots fyra dagars försprång, inte ens börjat öppna ögonen.
Goman var in och hälsade på Floras lilla som du ser på bilden ovan. Allt var frid och fröjd tills stora tuttjakten inleddes. Då började Goman gräva över henne!
 |
Den 19 mars blev jag Sverak-dilpomerad uppfödare. Kul. :) |
11 mars 2009
Välkommen till världen lilla hjärtat.
Tidigt på morgonen den 9 mars födde Flora en liten tjej. Även denna gång födde hon strax efter att dygn 66 efter parningen inträtt. Förlossningen var långdragen men Flora var pigg och alert hela tiden. Hon var dock väldigt beskyddande mot den lilla. De andra katterna jagades iväg så fort de ens tänkte på att komma i närheten. Så har Flora aldrig gjort förut. Kanske är det så att hon vill ha sin bebis även fast hon bara är en. I naturen är det vanligt att honor överger ensamfödda ungar och istället satsar på att få en ny och större kull på en gång.
En annan aktuell födsel är den av Svenska Birmaringen. Officiell öppning är på lördag den 14 mars, men är du lite klurig så kan du hitta in genom att klicka på länkningen nedanför.
Svenska Birmaringen är en webring, dvs en sammanslutning av hemsidor som har något gemensamt. I detta fall är den gemensamma nämnaren birmor, närmare bestämt uppfödare av birmor.
Titta
in till mitt hobbyprojekt kattprylar.se
Köpa kattunge? Läs mer >> |
Marina Walström, Västerås
Sidan uppdaterad
2009-09-24, klockan 00.10
| Katterna |
Kattungar
/ Planer |
Bakverkskullen
2002: |