|
Ringmosters
bedrövliga jul
Vad som hela tiden varit på samma nivå är dock min motvilja att plocka bort prylarna när julen är slut. Det är så jobbigt att dra fram stora jullådan och leta tomtar i hela huset. Och julstjärnan i rumsfönstret lyser ju så mysigt. Julgrejerna har stått framme längre och längre för varje år. Plastgranen åkte ut i mars. Hade jag haft utrymme hade jag ställt undan den med glitter och allt men det går inte av praktiska skäl. På slutet var förstås varken den eller fönsterstjärnan tänd. Det går ju inte. Så kan man inte ha det. Vad skulle grannarna tänka då? En midsommarafton ringde det på dörren och in stövlar grannarna Ammi och Agneta. Ammi drar i fyrsprång in i köket och ut på altanen med Agneta i släptåg. Jag går förundrat efter och undrar vad som förskaffar mig den äran. - Ser du? Tror du mig nu då? säger Ammi uppfordrande till Agneta samtidigt som hon pekar med hela handen. Det var den av grönska halvt dolda, övervintrade(?) ljusslingan i syrenen som förevisades. I år är det precis tvärtom. Ja, ljusslingan från i fjol sitter naturligtvis kvar i syrenen, men den gick sönder redan förra året och stör ingen längre. Och julkrubban som inte heller lyckades hitta tillbaka till jullådan i fjol står framme. Än och igen. Men i övrigt är inget sig likt. Inte en ljusstake framme. Ingen julstjärna. Ingen adventskalender med julklappar. Inte ens den sedvanliga chokladkalendern finns i huset. Och nu är det knappt någon idé. Jag tycker egentligen att det är förskräckligt och jag vet inte varför det blivit på detta vis. Klart att barnen ska ha julstämning som vanligt. Men Frida bara fnös när jag frågade om vi inte skulle plocka fram ljusstakarna åtminstone. - Ähhh, det behövs väl inte. Julen är ju snart över, sa hon. Ur led är tiden. Men granen ska vi nog damma av och skruva ihop i alla fall. Marina
Walström, Julmoster
|
|
