Det är ett problem i sig. Hur berättar man att man har cancer? De första som jag mailade om detta var deltagarna på en liten, intim mailinglista. Direkt när jag kom hem från lasarettet skickade jag detta mail till listan ifråga:

----- Original Message -----
From: "Marina Walström" <marina@opk.org>
Sent: Monday, July 17, 2000 1:18 PM
Subject: Jaha

Vad säger man nu när folk slänger ur sig frasen "Hur är det?"

- Jotack, bara bra. En tumör i lungan har väl aldrig skadat nån. Eller?

Marina /lite ledsen

De tog det väldigt bra faktiskt. :)

Jag har inte gjort någon hemlighet av min lungcancer. Men i vissa situationer har jag låtit bli att berätta sanningen. Som i bokhandeln när jag täffade på en fd arbetskamrat. Vi pratade lite om Stockholms lekplatser innan hon skyndade sig iväg. När hon kommit fram till dörren vände hon sig om och frågade, fortfarande halvspringande:

- Förresten.... har du semester nu?

Efter en halv sekunds tvekan svarade jag ja på frågan och hon var borta. Det var inte riktigt läge att vara sanningsenlig då.

Ett annat problem var barnen. Jag gjorde så att jag lät bli att informera dem innan jag hade fått besked om vad det var för sorts tumör jag hade. Min dotter, som var på språkresa, fick inget veta förrän hon kom hem.

Och mailinglistorna fick, förstås, besked via mail...