| Prognoser hit och dit Kommer jag att leva om ett år? Ska jag dö nu eller vad är det fråga om egentligen? I och för sig är det ju så att så länge som det finns en enda procents chans att överleva så har man ingen anledning att ge upp. Vi köper ju glatt lotter med sämre vinstchans än så. Men visst känns det mycket tyngre om man får veta att endast 5-10% överlever i fem år. Det är enormt lätt att skrämma upp sig när man frossar i prognoser. Men det finns ingen anledning att lägga sig ner och dö för att man fått en cancerdiagnos även om det kan vara en av de första alternativen som känns lockande. En prognos kan alltför lätt bli en självuppfyllande profetia. Vissa vill inte veta, men jag är av den uppfattningen att jag vill veta ALLT. Jag vill veta allt om min fiende. Jag vill veta vad han håller på med så att jag kan göra mitt bästa för att slå honom. När jag fick veta att jag hade lungcancer gick jag med i mailinglistan Leva med cancer. När jag sedan fick veta att min tumör går att ta bort kände jag mig som en skurk. Nån sorts cancer-wannabe. Jag kan fortfarande känna att jag inte riktigt hör hemma där. De andra är, eller har varit, så sjuka och jag tycker inte att jag har något att komma med. Den här känslan har jag haft under tiden jag hållit på med de här sidorna också. Hur i hela fridens namn kunde jag inbilla mig att jag skulle göra en sajt om cancer? Jag som inte ens har fått cellgifter? Det känns väldigt kluvet. Men jag fortsätter ändå. Och jag tar mer än gärna emot länkar till andras berättelser eller rättelser/korrigeringar till sånt jag uttryckt klantigt eller okänsligt. Cancerfonden har en av de bästa svenska sajterna om cancer som finns idag, men jag tycker tyvärr att det saknas en hel del där. Det är till exempel inte roligt att läsa detta om lungcancer: Prognosen vid lungcancer är tyvärr ganska dyster eftersom sjukdomen oftast upptäcks i ett sent skede. Fem år efter diagnosen lever tio procent av patienterna. I den grupp som upptäcks när sjukdomen är i det tidigaste av de fyra stadier som den brukar delas in i lever omkring hälften efter fem år. Lungcancer är inte, som de flesta andra cancerformer som uppkallas efter var de hittas, EN enda sjukdom. Alla har inte samma sorts tumör, alla tumörer är inte obotliga och alla hittas inte efter samma tidsperiod. Prognoser på andra sajter talar i stället om att 75% av dem vars lungcancer upptäcks i det tidigaste stadiet överlever i fem år. Det är ganska stor skillnad det. Cancerfondens
huvudsyfte är att samla in pengar till mer forskning - inte att peppa
cancerpatienter. Det är viktigt att komma ihåg det.
Ancie drabbades av Akut Myeloisk Leukemi 1999. Hon genomgick benmärgstransplantation året efter med lyckat resultat. Annette har bröstcancer Anni har skelettcancer Amme fick Wilms tumör i högra njuren 1991, när hon var nio år. En oerhört stark sajt om hur hon upplevde sjukdomstiden och hur det format henne som människa. Att leva med cancer - en mailinglista. Här hittar du också Christas berättelse om livmoderhalscancer. Camillas sida om bröstcancer Cancersamtal - debattforum Diana skriver om sonen Charlies kamp på mailinglistan Barncancers hemsida. Eliza hade livmoderhalscancer 1996 Gunillas bröstdagbok uppdateras dagligen och är en enorm källa till inspiration och hopp. Ingela berättar om sin bröstcancer och behandlingen efter operationen. Ingrid har behandlats för bröstcancer Jannickes bröstcancer-dagbok Flingan fick akut myeloisk leukemi i juni 1999 Karl-Erik fick en tumör i njuren 1980 Kenth Michael har multipelt myelom Liselott Wingbro skrev en bok om hur det var att få beskedet cancer och klara av vardagen. Hon är patient på avd 30B2 i Uppsala, precis som jag. Alliance for lung cancer, stories of hope Vill du också dela med dig av dina upplevelser? Gör det antingen i debattforumet eller maila mig så lägger jag upp den här på Tjejringen Cancer. Sidan uppdaterad den 5 januari 2003 |
Första
sidan Betraktelser |
Bo billigt i London med Tjejringen-rabatt!
MAILA RINGMOSTER - Citera gärna, men ange källan! Tjejringen.com
![]()