2000-09-06 kl. 02.30
Jag borde sova. I dag, onsdag, ska jag läggas in och på torsdag ska jag bli av med min lunga. Måndagkvällen var rolig och tisdagkvällen var jobbig. Men i morgon rullar det i gång och då är det bara att flyta med så gott det går. Nytt-sidan kommer att uppdateras efter min operation. Fast inte av mig. Jag hör nog inte av mig på drygt en vecka eller så. Men maila mig gärna på marina@voxway.com så kan jag lyssna på mail i telefon. :)

Jag trodde att jag skulle kunna vara cool. Jag trodde att det här var en baggis. Det är det inte. Det är skitjobbigt.

Jag ville personligen tacka alla som har mailat mig och skickat tankar och lovat hålla tummar och sånt på torsdag. Men det går inte. Jag har fullt upp med att existera. Och fixa allt som måste fixas innan jag lägger in mig i morgon. Ehh... idag.

Dags att dra nu. Vi ses.

Marina

---

2000-09-07
Tack för alla mail! Jag lyssnade på en hel bunt i telefon i går. :)
Men nu är jag hemma igen. Det blev ett dygn på lasarett bara. Nästa bud är tisdag i nästa vecka men det är långt ifrån säkert. Jag återkommer om det när jag vet.

Den ångest jag hade hemma i måndagskväll försvann i alla fall när jag kom fram till Akademiska. Så nu blir det inte lika jobbigt nästa gång jag ska in tror jag. Men vad gör jag hemma då? Jo, så här blev det:

Jag pratade med avdelningsdoktorn igår. Han övertygade mig om att de inte, som jag var orolig, knipsar av lungan och sen tittar vad de fått tag i. De går in först och tittar efter hur tumören ser ut och hur den sitter. Först därefter fattar man beslut om hur man ska genomföra operationen och hur mycket som ska tas bort. Sa han då, alltså.

Jag skulle vara förberedd på att hela lungan måste tas, men ingen kunde i detta läge säga något exakt förrän man öppnat och titta efter med egna ögon. Helt OK med mig, som förstås vill ha så mycket lunga kvar som möjligt utan att för den skull riskera något dumt.

Sen berättade jag att Kjell Öberg, som är en mycket aktad profesor i Uppsala tillika expert på just min sorts tumör, ansåg att man skulle möta chromogranin-halten i blodet före operationen för att ha som utgångsvärde. Mycket bra idé, tyckte avdelningsdoktorn. Han skulle ringa labbet och fråga hur man gjorde och om de också tyckte att det var en bra idé.

Sen visade jag mina fina bronkoskopi-bilder också, som vanligt på plats i handväskan. Han tyckte de var jättefina. :)

Frid och fröjd. Fortfarande var det operation som gällde. Ända fram till fyra-tiden. Efter kirurgkonferensen. De tyckte också att det här med att mäta chromogranin-halten var en bra idé. Det var också en bra idé att försöka spara en del av lungan om det gick. Så därför ville de byta kirurg så att jag skulle få den bästa lung-kirurgen de har. Men han var ledig denna veckan och kommer tillbaka nästa vecka. Och jag vore ju bra dum om jag insisterade på operation NU istället för att vänta på den bäste och kanske få behålla en del av lungan.

Så nu ska de alltså göra som de SA att de skulle göra från början, dvs öppna och titta hur det ser ut först. Men denna gång ska jag få en kirurg som KAN göra ingreppet, om det går att spara en del som de sa att de kanske skulle kunna göra. Typ. :)

---

2000-09-13
Inget är som väntans tider. Fast om det är positivt eller negativt är individuellt. Väntan på en ny operationstid är, för mig just nu, vansinnigt frustrerande. Nu vill jag ju ha det gjort. I'm ready - cut me open. Passa på innan jag ångrar mig igen.

Den något snöpliga hemfärden i förra veckan var rätt bra ändå. Eller... det var bra att få komma till Uppsala och se med egna ögon hur det är. Det bästa av allt var att de hade en helt annan bild av operation än jag hade. För mig var det på något sätt den sista färden. Hejdå, vi ses inte mer. Och det är inte så lätt att förlika sig med.

Men på avdelning 50D åkte folk iväg till operation och sen kom de tillbaka för att jagas upp från sängen av sjukgymnasterna. Åka iväg. Komma tillbaka. No big deal.

Enligt operationsplaneringen så har min kirurg det alldeles fullt den här veckan. Han hade kommit tillbaks till jobbet igår tisdag och höll på att operera när jag ringde. Men jag ska få besked så snart som möjligt. Den här gången blir det inte lika dramatiskt som förra gången. Då åkte jag till Stockhlm och lekte Sista natten med gänget men det hoppar jag över den här gången. Den här gången, när det nu blir, åker jag bara iväg utan ceremonier. För nu tror också jag att jag kommer tillbaka.--