| Mailet Mailet nedan skickade jag till några av de mailinglistor som jag administrerar och eller är med på sent på kvällen den 24 augusti 2000. Sammanlagt var det drygt tusen människor som fick det. Responsen var minst sagt överväldigande och jag har fortfarande, fyra dygn senare, inte hunnit svara på alla uppmuntrande mail som jag fick. Tack alla! ----- Original
Message ----- Som några av er redan vet är jag sjukskriven. Jag fick, till min häpnad, höra häromdagen att det går rykten om min sjukdom. Har ingen aning om i vilken omfattning men jag hade ändå tänkt gå ut och berätta om det på några av de listor jag frekventerar. Så nu är väl ett lika bra tillfälle som något annat. Hela min livssituation ställdes på ända den 17 juli när jag fick veta att jag har en elakartad tumör i min vänstra lunga. Lungcancer. Vid 42 års ålder. Då stannade världen och Internet var bara ett redskap för mig att hitta information om lungcancer. Och det kan jag säga direkt, att inte finns det mycket positivt att läsa om lungcancer! Generella prognoser: 5-10% överlevnad i fem år är inte upplyftande direkt. Diagnosen cancer är detsamma som död för mig. Min farfar dog pga nån sorts tumör och min mamma dog i hjärntumör vid 54 års ålder. Åtta månader efter första symptomet var hon död. Så jag var helt övetygad om att allt var slut. Frågan var bara hur lång tid jag hade på mig. Innan jag inte fanns mer. Efter tre långa dygn i helvetet fick jag emellertid beskedet att tumören är av en långsamväxande sort och inte hade spritt sig till skelettet. "Min" tumör beror inte på rökning, jag har haft den i flera år och jag kommer att bli bra efter en operation. Och världen började snurra igen. Sen dess har jag, hur konstigt det än låter, mått bättre än jag gjort på många år. Jag har gått omkring med färgbilder på tumören i väskan och visat upp för dem som velat se. Nu ligger de på nätet, förstås. :) Jag har blivit "opererad" med händerna av en filippinare på ett mindre motell i skogen mellan Smålandstenar och Gislaved - ett äventyr som jag aldrig fått uppleva om det inte vore för tumören. Jag är utsövd och avspänd och glad. Så länge jag inte tänker på operationen. I torsdags kväll fick jag veta att jag skulle läggas in på Akademiska igår, den 23/8. Då stannade världen igen. Operationen blev alldeles för påtagligt för att förneka. Och eftersom information inte är sjukvårdens starkaste sida blev det en nattlig ångestvända på Internet igen. Och funderingar över om de kommer att gå in mellan revbenen och bända isår dem eller om de sågar upp bröstbenet på mig. Inte roligt alls. Då var jag inte så kaxig längre. Men jag blev förkyld och operationen flyttades fram till den 7/9. Och jag lyckades snabbt förtränga operationen än en gång. Så nu är jag glad igen och mår bra. Och så säger de att förnekande inte funkar! :) Marina
|
Första
sidan Betraktelser |
![]()
Bo billigt i London med Tjejringen-rabatt!
MAILA RINGMOSTER - Citera gärna, men ange källan! Tjejringen.com
![]()