Nytt-sidan
Information om Tjejringen
Tjejringens medlemmar
Prata - mailinglista mm
Debattforum
Jobb
Mycket att läsa
Special - blandad kompott
Trading och teknisk analys
Lån och privatlån
Spelavdelning
Bingo
Om cancer
Vykort i massor
Surfa iväg
Tack-sidan

Cancer
Uppdaterat den 18 december 2008
Jag mår bra. Det är därför jag inte har uppdaterat här på en väldigt lång tid. Jag går på mina kontroller i Uppsala en gång i halvåret ungefär och däremellan glömmer jag bort det hela. Nu vill jag egentligen bara låta dig veta att Tjejringen.com byter ägare. Det är IT-företaget Hillstreet som vill ta över och utveckla sajten. För min del låter det alldeles utmärkt. Jag har haft stora planer för Tjejringen men varken tid eller lust har funnits där när jag som bäst behövt det. Nåväl, jag hoppas och tror att Hillstreet kommer att ta väl hand om Tjejringen. Jag har pratat varmt om just canceravdelningen då jag vet att den har fyllt en väldigt stor funktion för många. Du kan alltid nå mig på marina @ walstrom.se. Ha det bäst!


Uppdaterat 5 januari 2003

Vi är fan inte kloka. Blir man singel startar man en mailinglista. Ska man sluta röka startar man en mailinglista och engagerar halva nätet. Får man cancer bygger man en cancer-sajt!

Ovanstående citat är hämtat från ett ICQ-meddelande som Petra skickade mig angående den här avdelningen, Tjejringen Cancer. Visst är det så. När Internet tar så mycket plats i vardagslivet så upphör ju inte det bara för att man blir singel, vill sluta röka eller får cancer.

Jag har aldrig gjort någon hemlighet av min diagnos. Varför skulle jag? Det är inte mitt fel att jag blivit sjuk. Och självklart vill jag att mina vänner ska veta allt och stötta mig när jag behöver det.

Det pratas för lite om cancer. Orsakerna är flera.

Cancer är en Schhh-sjukdom.
[medlidsamt] - Hon har c-a-n-c-e-r...

Lungcancer är dessutom en Skylla-sig-själv-sjukdom.
[förebrående] -
Jaha, du har R-Ö-K-T...

Det är också en Tack-Gode-Gud-Att-Det-Inte-Är-Jag-Sjukdom!

I princip alla cancerformer har fått en bättre prognos utom... lungcancer. Där är prognosen densamma som för 30 år sedan. Den främsta orsaken till det, är att man inte känner av några symtom förrän cancern har spritt sig till andra organ. Och då blir förstås behandlingen svårare.

Jag väntar just nu på operation. Min vänstra lunga ska opereras bort och sen är jag fri från min cancer. Naturligtvis får jag gå på kontroller efteråt men det blir ingen efterbehandling av någon sort. Jag hade tur. Min tumör har inte spritt sig. Den är långsamväxande och kan tas bort.

Tjejringen Cancer är långtifrån klar. Jag hade velat hitta en sån här sajt när jag ångestsurfade som värst. En sajt som visade att det faktiskt finns hopp om livet trots att man har cancer.

Den här avdelningen byggs inte på något sätt upp kronologiskt. Jag skriver det jag känner för och lägger upp sidorna vartefter de är klara. Jag hoppas i alla fall att här ska vara hyfsat klar tills jag läggs in den 6/9. Det jag skriver här är mina personliga åsikter och uppfattningar och kan betraktas som min sanning för närvarande, inget annat.

Marina Walström
Västerås den 24 augusti 2000



5 januari 2003
Jag har varit dålig på att uppdatera här. Det beror till största delen på att jag gör mitt bästa för att förtränga cancerdelen av min person mellan undersökningar och Uppsalabesök. Jag kan åka till Uppsala på datortomografi ena månaden och när jag sedan blir kallad till Uppsala månaden efter har jag ingen aning om varför. Jaså, provsvar? Aha.

Ill: Gunilla RohlinDen första april 2002 började jag jobba heltid och sedan dess har det rullat på. Det har inte gått helt smärtfritt. Jag har aldrig haft speciellt bra tålamod men nu var det i princip obefintligt. Det ledde till en del konflikter som jag inte hade beredskap att hantera. Trots att det snart gått ett år sedan jag började jobba igen så lever en del av detta kvar. Jag får mer gjort nu än när jag började, men känner att jag inte kan ha lika många bollar i luften samtidigt som jag hade förut. Det är frustrerande.

Samtidigt har jag börjat ifrågasätta vad jag håller på med. Ja, hela livet egentligen. Är detta ett liv? Ska jag - om jag nu klarar mig från cancer - verkligen fortsätta jobba på detta sätt? Och om inte - hur gör man för att skaffa sig ett liv?

I somras träffade jag en Internet-vän som försvunnit från nätet ungefär samtidigt som jag. Det visade sig att hon drabbats av bröstcancer i samma veva som min lungtumör upptäcktes. Hon var frisk nu men jobbade bara halvtid. Hennes doktor tyckte nämligen att hon, som redan hade visat sig vara mottaglig för bröstcancer en gång, skulle vara rädd om och ta hand om sig själv. Jag tycker det låter väldigt förnuftigt. Jag beundrar människor som tar hand om sig på detta sätt. Själv kan jag inte.

En annan orsak till att jag inte gärna skriver lika öppenhjärtigt här nu som tidigare är omtanke om mina barn. Eftersom vi inte pratar om min cancer alls vill jag inte att andra ska veta mer än dem om hur jag känner mig och mår egentligen. Jag vet att det är knasigt men jag orkar inte ta tag i det. Jag förstår att de är oroliga ibland men jag försäkrar dem hela tiden om att allt är bra. Och det är det ju, såvitt jag vet. Men det är nya undersökningar hela tiden och jag har ångest till och från som jag håller för mig själv. Jag tror innerst inne att jag är frisk så varför ska jag oroa dem när det inte finns något konkret att oroa sig för?

Trots att jag fick löfte av överläkaren för ett år sedan att träffa enbart min allra första läkare i fortsättningen så fick jag bara träffa honom en gång. Sedan fick jag en ny igen. Förstås. Och nu är jag inne i en serie undersökningar igen. Jag har gjort två datortomografier, en octreoscan och väntar nu på magnetröntgen och PET-röntgen. Men jag är inte riktigt säker på om det är lungan eller levern de oroar sig för denna gång. Jag orkar inte bry mig om att ens försöka tolka de olika besked jag får. Allt är så osäkert och ingen har egentligen hittat något konkret. Det har varit likadant i två och ett halvt år nu så jag är van.

Men det känns att stressnivån i kroppen konstant är på alldeles för hög nivå, även om förträngningsmetoden fungerar på det medvetna planet.

Datortomografi och magnetröntgen >>
PET-centrum, Uppsala >>

Om octreoscan >>

Om carcinoider, undersökningsmetoder och behandling >>


Rekommenderas
:
Gunillas bröstdagbok uppdateras dagligen och är en stor inspirationskälla. Bilden högre upp på sidan är Gunillas.

Tyck till här - ett debattforum hos Tjejringen. Om cancer och allt som hör till.